Jag är i vecka 22, jag har gått 21 fulla veckor och 2 dagar. Och magen den växer och bebisen sparkar och gör kullerbyttor där inne. Jag tror h*n passar på medans det ännu finns plats för kullebryttor ;P

Jag spenderar min sista vakna stund varje kväll för att kika på magen och se hur den rör sig efter bebisens rörelser.
Det är så häftigt, så jag uppmuntrar oftast och ber om mer. Snart får jag nog käka upp att jag så ivrigt vill att mini ska sparka ^^
Igår kröp jag tätt intill Anton så han fick sig några karatesparkar i ryggen han också ;P

På måndag ska vi till barnmorskan, då får vi förmodligen lyssna på bebis hjärtljud och jag längtar!

Förövrigt har det varit en mycket bra dag idag. Trots att det var tokmycket folk på jobbet och en massa stress så har mitt humör varit på topp.
Första snön har anlänt till Umeå och det är alltid så mysigt med den allra första snön.
Jag hoppas att det får bli en riktig vinter i år med snö utan en massa slask.

Ikväll är det lösgodis och dricka som gäller för min del. Anton är på jobbet och spelar poker med jobbarkompisar, så det är jag, bebis och tvn ikväll, med en massa gotta!

Nästa helg ska jag åka hem till Ö-vik. Jag längtar! Jag hoppas att nästa vecka går fort!

Nu ska jag tända lite ljus och mysa med magen ;)

Go' kväll!

Jag är sjuk.
Snorig, hostigt och allmänt hängig.
Men.
Det hindrar inte en gravid Sofie från att inte gå på rutin UL!
Inte för allt i världen!
Det var helt fantastiskt, underbart, magiskt. Svårt att sätta ord på hur man kände. Och fortfarande känner ^^
Allt såg bra ut, vi fick se det lilla hjärtat slå, två armar, två ben. Allt såg ut att vara på sin plats.
Jag kan inte slita blicken från bilderna vi köpte därifrån.
Vi vart tillfrågade om vi ville veta könet men varken jag eller Anton vill det så vi fick snällt lov och blunda när hon skulle mäta lårbenet eftersom bebisen med stor sannolikhet kan avslöja sig.
Men nyfiken vart vi allt. Men ingen av oss tjuvkikade. Vill att det ska bli en överraskning =)

Tänk, detta har vi skapat. Jag och Anton, det är en del av oss.
Även fast det är det naturliga som finns så känns det så mäktigt ändå, på något vis, det här med att få barn.

Lägger in några bilder på mage med inneboende ;)

   

Jag ska nu vara i v.19 (v.18+6) och bebisen är beräknad att komma den 10:e mars. Men den kan likväl komma två veckor innan som två veckor efter. Jag tror snarare två veckor efter ;P


Syster Sara ringde i helgen och talade om att Barnens Hus hade babyskydd billgt i Ö-vik. 795:- man sparade då 700:-
Så hon skulle vara rar och åka dit och ev. köpa ett om det fanns kvar. När dom kom dit så fanns det en kvar!
Snacka om tur! Så hon var snabb och tog den sista så nu är en nödvändighet avbockad ur den, än så länge, obefintliga lista. Måste ordnas. Kan vara bra att ha! ;)

Såg även tidigare ikväll en spark eller buff utanpå magen. På höger sida satt den. Också häftigt! ^^
Jag var tvungen att ringa herr A på jobbet och uppdatera honom på magfronten. Mycket som händer nu =)

Ska ta och göra mig lite mackor och té.

Babaj!

                                  

Huvudvärken har dykt upp igen. Men efter ett par alvedon ska det nog ge med sig.
Jag är ledig hela helgen! Yay!
För första gången på jag vet inte hur länge känns det som. Dock jobbar herr Anton, fast förmiddag så han är iaf hemma kring 16-tiden.
Idag har jag röjt lite i köket och jag kan ju även meddela att Radar funkar finfint på bananflugor iaf. Dom gick en säker död till mötes när Anton häromveckan gick loss med den ^^

Han överraskade mig med att komma hem tidigare idag också, mys!
Men något som var ännu mysigare var nog att jag kände bebisen sparka för första gången idag (som jag är helt säker på)
Det kändes även utanpå magen. Så himla häftigt!
Det kändes som små buffar, nästan som att magen fick nervryckningar. Inge fisksprattel som jag läst att  folk upplevt det som. Svårt att förklara! ^^
Anton sov när jag kände det så han hann aldrig känna men det kommer med all säkerhet fler gånger. Nu vill jag bara att det ska fortsätta hela tiden.

10 dagar kvar till ultraljuden. Vad jag längtar!!

Har äntligen berättat för personalchefen på jobbet att jag är gravid.
Hon tyckte det var så roligt och berättade att det faktiskt fanns grav.byxor att ha på jobbet ^^
Vi pratade också lite om arbetsysslor osv som kan tänkas ändras beroende hur jag mår och vad jag orkar. Kan tänka mig att det nog inte är det lättaste att stå och gå i ca 8 timmar i sträck när magen börjar bli större och tyngre.

Snart börjar verkligen allvaret. Mycket som ska planeras och inhandlas inför ankomsten av bebisen.
Men vi har turen att få låna en massa grejer och kläder av storasyster med fästman.
Längtar tills vi ska åka och hämta spjälsäng, vagn och skötbord. Och lådorna med bebiskläder att lukta på och vika ihop och förundras över hur smått allt är.
Men det får bli senare i höst :)

Nu ska jag hämta mitt isvatten och mysa med kärleken <3
 

Idag var vi hos barnmorskan för att ta lite prover osv. Vi har en ny barnmorska som kommer att följa oss resten av  graviditeten. Hon verkar supertrevilg och lättsam. Det är skönt.
Och till min lycka fick vi även lyssna på bebisens hjärtljud.
Så fantastiskt och häftig!
det lilla lilla hjärtat slog mellan 142-143.
Det är verkligen någon som bor i min mage. Känslan att få höra våran bebis hjärtljud är obeskrivlig. Jag går som på moln.
Hur ska det inte bli på ultraljudet då?!
Så jag längtar dit, bara två veckor kvar. Det kommer att gå tokfort =)
Anton tyckte också det var riktigt häftigt, jag såg hur ögonen tindrade på honom när han förstod att det var våran lill som han hörde.
Vad jag älskar denne karl ;)

Detta är definitivt en bra dag. Inte mycket kan paja den nu ^^

Huvudvärken som jag har dragits med har avtagit och jag har varit fri från den några dagar.
Barnmorskan sa också att det är inte så ovanligt att gravida får huvudvärk och det är bara att ta två alvedoner och vila. Som storasyster sa ;)
Om det mot förmodan skulle eskalera och bli värre så får jag ta kontakt med vårdcentralen ist. Men det tror jag inte behövs.

Det här med att vara gravid är en rätt häftig grej ändå. Många känslor som dyker upp som man inte trodde fanns. Fast visst har jag käntr och känner mig fortfarande ibland lite panikslagen coh rädd och tvivlar på mig själv. Men jag tror att det är känslor som dom flesta gravida slåss med. det är ju sån stor grej! Ett nytt liv, och jag är delaktig i det.
Det är nästan så att man blir religiös ;P

Tror jag ska vila mig en stund nu fantisera, drömma och mysa med minimagen.

Until next time..