Herregud, det  var alltså över en månad sen sist jag uppdaterade (!?).
Men såhär i juletider och småbarnstider finns det ibland inte mycket tid över för att vara cool och hänga vid datorn för att vara så där uppdaterad eller uppdatera för en delen.

Jag har då iallaflall hunnit fylla år och firat både Anton, systers karl Glenn och mamma. Varit i Ö-vik och haft det trevligt, haft feber (igen), varit ute i skogen och hämtat hem oss en gran (helt lagligt i svärfars skog, faktiskt), bakat pepparkakor och lussebullar. Idag funderar jag på att göra iordning lite julgodis, om huvudvärken vill ge med sig.

Jag är så glad över våran gran. Har så länge velat ha en riktig julgran och nu äntligen har vi det.
Ibland glider jag lite snabbt förbi granen bara för att få känna den härliga doften ;P
Barret stör mig inte det minsta, än iallafall.

Jag tvivlade länge på att det verkligen skulle bli en vit jul men här i Bjurholm ligger snön tjock på marken och idag är det rätt kallt också. Tidigare när jag kikade var det närmare -15 ute. På tal om det måste jag nog fylla på med lite pellets. Vill inte att pannan stannar nu när det är så kyligt ute.

Känns som att det är tusen saker som jag måste göra idag och inget blir gjort, än mindre när jag sitter här :P

Jag har glömt mitt minneskort till kameran hos mamma (damn it!) så för att göra ett tråkigt inlägg lite roligare så får jag lägga in bilder från mobilen ist.

 

Lilltrollet som snart blir hela 4 månader :)

 

Ute på julgransjakt.

 

En mindre nöjd tjej ^^

 

Den autentiska granen.

 

Dagens bild från balkongen.

 

"Lita på mig, Sofie, när jag säger att det tar ungefär 10 år innan man lärt känna sin partner helt".
Och jag tror henne, min kära svärmor. Hon sa dessa ord när vi satt och pratade förhållanden hon och jag.
Det är alltid kul att prata med svärmor. Ibland kan jag ju hålla med henne och ibland inte men man blir aningens rikare varje gång efter våra samtal :)
Tanken slog mig sedan att just fan! Jag och Anton bör ju fira 5 år tillsammans snart. Och visst gjorde vi det... För en månad sedan! ^^

Det var ju tur att vi båda glömde bort det, på ett sätt. Det som känns lite dumt är att svärfar har bättre koll på våra datum än vi själva ;P
Men så har jag alltid varit, skitkass på att komma ihåg årsdagar och födelsedagar. Och är man tillsammans med någon vars minne är lika taskig som ens eget så kan det ju bara sluta på ett sätt.

Farsdag firade vi iallafall. Mycket pga att man blir påmind av tv-reklamer o dyl. Hemmagjorda mackor och sedan mazariner och muffins blev det innan han var tvungen att åka och jobba.

Hade tänkt ladda upp några filmer sedan, får se om jag lyckas komma ihåg det :P
Nu har Ellie kommit hem från dagis och det låter som att en liten trollunge har vaknat så det är väl bäst att runda av :)

En lycklig Ellie har pippilotter i håret. Dock är det lite svårt kanske att

urskilja pippilotterna från lockarna ;P

♥

 

Nova-Li "gymmar" ;)

♥

Vad tiden går fort!
Nova-Li har passerat tvåmånadersstrecket och dessutom blivit kusin, till en William ♥
Ellie har börjat på dagis och jag har feber :P Andra gången inom en tvåveckors period.

Det jag längtar mest till nu är att få träffa min nykläckte systerson, men det kommer nog dröja några veckor innan dess. Hade jag kunnat hade jag våldsgästa dom på BB och snusat upp denna lilla prins tills luften gått ur mig. Men jag tvivlar på att det skulle uppskattats av varken personal eller de nyblivna föräldrarna ;P

Annars då?
Nova-Li har blivit en riktig pratkvarn och även upptäckt att händerna är goda att suga på. Hon ska helst sitta när hon är vaken, men ska hon ligga så är det i babygymet hon trivs bäst. Storasyster är såklart den stora idolen och det är spännande och roligt att iaktta henne och hennes upptåg. Mindre roligt är när Ellie ska pussa upp henne, det är lite jobbigt ^^

Ellie är, precis som sin lillasyster, en riktig pratkvarn. De Tusen Frågornas period har för en tid sedan inletts och dagarna i ända ska det ställas frågor. Härom veckan ville Ellie prova något nytt så hon bestämde sig för att smeta in hela henne i dipp som olyckligt stått framme. Hon tyckte att hon blev jättefin, såklart. Men hon insåg sedan att det inte var så bra att gå runt inkletad i Sourcream & Onion dipp så hon sa "Mamma, måsse, måsse dyscha!".
Och jag kunde ju inte mer än att hålla med denna lilla dam.
Igår hjälpte hon pappa att tvätta av bilen. Vilken naturbegåvning! ;)
Det var ju såklart en succé :)

 

 

 

 

Idag ville Nova-Li bestämt kliva upp betydligt tidigare än vad jag hade lust till. Klockan åtta gav jag upp mina försök att få henne att somna om och vi klev upp. Klockan åtta är väl egentligen ingen tid att gå upp egentligen, speciellt inte om man har en liten bebis, men om man är van att få sova till klockan halv tio-tio och varit uppe med en febrig tjej halva natten så känns det halvtung att kliva upp tidigare.

Pigg tjej.

Igår fick vi besök av Mattias och Frida och deras lilla Zaga som är 19 dagar äldre än Nova-Li. En riktig söting till charmtroll :) Ellie vart riktigt förtjust i henne.
Efter deras besök begav sig Anton på jobbet och jag och barna gick på en liten promenad med farmor som sedan bjöd på go'midda och äppelpaj till efterrätt.
På natten fick som sagt Ellie feber och nu är det bara att avvakta och se hur dagen fortlöper.

Ellie slocknade i lillasysters babylift, nyss hemkommen från farmor och farfar.

Fick beräftelse i slutet på förra veckan att Ellie har fått sin dagisplats så nu väntar vi bara på att dom ska höra av sig ang. inskolningen, förhoppningsvis har Ellie blivit frisk innan dess.

Nu har vi intörnät här hemma, äntligen!
Det var så länge sedan nu så det är nästan så att man har glömt bort hur det funkar. Satt nästan och väntade på den där härliga upprigningstonen som man genomled i tidigare tonår när man skulle koppla upp sig :P

Jag är nästan helt allena. En sovande Nova-Li i sin korg gör sig påmind ibland med sina söta grymtningar. Fjanton snarka i sängen efter att ha jobbat natt och Ellie gör storstan med farmor. Klockan 20 över nio tog hon farmor på bussen och drog till Umeå. Så här sitter jag nu och insuper lugnet och tystnaden, blickar ut till de halvnakna träden utanför och känner hur det osar filosofi och poesi om mig ^^

Idag står tvättning och städning på listan. Jag började lite smått igår så nu återstår dammsugning och skurning. Yay!

Jag har den senaste tiden blivit varse hur treårstrots egentligen är. Jag vet inte om det är en kombination av svartsjuka och omställningen till att inte vara den enda om uppmärksamheten eller om det enbart är trots. Men som en finne i röven och med en släng av hemorrojder kan hon vara. Inge gnälliga Ellie här inte, snarare gallsrika, spotta slå händer i bordet eller det som är närmast, veva och vifta och stampa småföttren och what not. I förrgår började jag med att bära in henne i rummet sitt vilket fick den effekten att hon i sin tur öppnar dörren srkiker något obegripbart och smäller igen dörren igen. Det å andra sidan påminner mig svagt om något eller någon.... ^^
Andra gången jag stängde in henne slutade med att hon satt där och lekte och jag med henne.
Hon åker in på rummet sitt om hon spottar eller slåss efter några tillsägelser. Jag har även testat att bara ignorera henne också med blandat resultat. Ibland blir hon än värre och andra gånger slår det bara om och hon kommer och kryper upp och är den där gotjejen hon annars alltid är. Det är svårt det där med hur man ska bemöta trotset. Många gånger går jag ner på hennes nivå och försöker ta ögonkontakt och prata med en lugn och bestämd röst, just sådär super pedagoiskt och bra medans jag ibland blir tokarg jag med. Men det blir väl folk av henne med hoppas jag ;)
Jobbigast är nog på kvällen när hon ligger och sover så lungt och sött och det dåliga samvetet slår till och man känner sig som världens sämsta mamma.

♥

Nova-Li tar det mesta med ro men uppskattar inte när storasyster drar igång och skriker som värst. Hon är fortfarande mer eller mindre bosatt vid bröstet och där ligger hon nuförtiden och jollrar och skrattar efter avslutat mål ♥ Första gången började jollra var när vi var i Ö-vik sist och i samband med jollret skrattade hon också, inte bara log utan verkligen skrattade. Man glömmer bort vilken magisk känsla dessa till synes små saker ger. Det första leendet, det första jollret, det första skrattet... Underbart!
Idag är trollet lite över 7 veckor. Tiden går alldeles för fort ibland, innan man vet ordet av är hon hela ett år.

Lill knubbisen ;)

Det är väl på god tid att jag uppdaterar mig kanske.
De närmsta veckorna har vi bl.a varit i Ö-vik och hälsat på och träffat nära och kära och saknade barndomsvänner.
Det har väl varken hänt eller gjorts så mycket utan vi har tagit dagarna som dom kommit och bara tagit det lugnt.
Nova-Li är som dom flesta spädbarn och sover mest hela tiden, samt äter, skiter och skriker mellan varven ;)
Favoritstället är i närheten av mjölkkannorna och det bästa är när man både kan äta och skita samtidigt, att liksom fylla på lagret nästan innan det hinner komma ut ;P

Igår blev hon en hel månad, samma dag som moster Sandra fyllde hela 23 år. Att 4 veckor kan gå så snabbt! Hon väger nu hela 4980 gram och mäter 54 cm, Nova-Li alltså... ;P
Jag börjar misstänka att hon börjat skåpdricka grädde när ingen ser.


En hel månad :) Go och rund, som en liten pösmunk.

Ellie hanterar sin roll som storasyster alldeles ypperligt. Och hon ställer gärna till med en liten show med Pippi Långstrump peruken på och sjunger "Här kommer Pippi Långstrump", men nåde den som uppmärksammar henne när hon håller på. Då blir det arga minen och peruken åker av :P
Det är lite som att balansera på en knivsegg när man har med en trotsig soon to be treåring att göra. Jag vill inte ens tänka på hur det blir när tonåren obarmhärtigt slår till...


Stortrollet sjunger till Mora Träsk ♥

Idag passade vi på att gå en promenad då solen för ovanlightetens skull visade sig och till råga på allt värmde skönt på lillkinderna våra.




Ellie älskar sin nya röda vagn.


Minsta trollet myser i vagnen.

I fredags var det äntligen någon som kom och kollade vårt badrum och vattenskadan så förhoppningsvis kommer det hit folk inom de närmsta veckorna och börjar renovera. Sen kan vi äntligen skriva på alla papper och genomföra köpet och dessutom ha ett nyrenoverad och fräscht badrum :)
Och därefter påbörja tapetsering och målning, det skabli roligt att få sätta sin enegn prägel på huset.

Nu nalkas det hemgång och middag. Vi har förhoppningsvis snart internet hemma hos oss så uppdateringar och inlägg kan ske lite oftare :)

3185 gram och 50 cm lång var lilltrollet när hon föddes. Missade den detaljen i förlossningsinlägget :P
I fredags då vi vägde henne, 10 dagar efter nedkomst, vägde hon hela 3700 gram och hade växt ungefär en cm.
Med tanke på vilket litet matvrak hon är är jag inte förvånad ;)
Hon har gärna mjölkkannorna nära till hands och skiter för ett helt kompani, kalas i blöjan varje gång!


Lagt på hullet lite ;)

Likt sin storasyster är Nova-Li så snäll. Denna gång förberedde jag mig på otaliga sömnlösa nätter. Ellie var ju också så snäll och lättsam när hon var bebis så denna gång var jag stensäker på att detta pyre skulle göra det lite tuffare för mig. Hon var så livlig i magen och hade sena kvälls och nattvanor men än så länge gör hon det väldigt lätt för oss. Peppar, peppar...

I helgen har vi dessvärre spenderat på sjukhuset då Ellie har varit sjuk pga förstoppning, kräkningar och 39 graders feber. Vi försökte med allt i över en veckas tid, Laktulos, Movicol, Microlax, Xyocain... You name it!
Men inget ville komma ut. Så i lördags blev det akuten på inrådan av distriktläkaren vi träffades i torsdags och sedan blev hon inskriven på Barn 2. Som tur var fick vi sova hela familjen tillsammans då det var närmare midnatt när vi äntligen blev inskrivna där. På söndagen fick hon Klyx, vattenlavemang, så att hon äntligen skulle få tömma tarmen. Att ligga där och hålla om henne i sängen medans dom gav henne detta var tufft, men Ellie var så tapper och efter det dröjde det inte länge innan kalaset var igång. Man blir imponerad av vad mycket tarmarna kan hålla... ^^
Anton fick den stora äran att byta på henne sedan ;)
Nu är det Movicol som gäller för hennes del, i värsta fall måste hon dricka detta upp till ett år om inte mer. Får hon inte ur sig något på 48 timmar måste vi kontakta antingen vårdcentralen eller barnmottagningen.

Men nu är hon pigg och glad, äter och busar på som vanligt ♥


Älskade stortroll ♥

Som varje förälder så har jag funderat och undrat över hur Ellie skulle reagera på en ny familjemedlem. Skulle hon vara svartsjuk eller skulle hon tycka det var kul, bådeoch eller ingetdera. Man har ju ändå försökt i den mån man kan att förbereda henne på en bebis. Förklara och berättat men man visste ju aldrig hur pass mycket hon förstod. Men när hon kom in på BB-rummet så det första hon sa var "lillasyster" och klättrade upp i sängen för att stolt spana in nytillskottet.
Hon pussade och kramade henne och var ivrig på att få hålla henne och så har det fortsatt. Ända gångerna hon visar på lite svartsjuka är när hon själv är trött.

I morgon blir Nova-Li hela två veckor och nu har vi alla landat lite och kommit i nya rutiner.
Jag själv har i bland lite svårt att fatta att jag välsignats med två underbara döttrar och en underbar sambo.
Jag är sådär löjligt, sötsliskigt lycklig, med fjärilar och pirr i magen ;)


♥

Jo, här har det hänt grejer :)
Nu har man hunnit landa lite så nu ska jag passa på att skriva innan vi beger oss hem från svärfars.

Lillasyster Mariam siade om att jag skulle föda på tisdagen den 23:e. Hon ringde och berättade om en dröm hon hade haft den natten om att jag skulle få just den dagen, fast samtidigt som det var när hon skulle börja skolan den 24:e. En pojke skulle det bli.

I tisdags begav vi oss till BM för koll. På vägen dit började jag känna av molande värk som pendlade mellan ryggslutet och "tjejmagen", detta höll i sig nästan hela vägen från Bjurholm till Umeå. Jag sa mest lite på skoj till Anton att nu börjar det nog hända grejer. 
Barnmorskan trodde inte vi skulle träffas mer förrens efterkollen så hon var lite förvånad över att pyret inte hade kikat ut än. Allt såg bra ut och BM kollade om det hänt något med tappen och det hade det gjort. Hon avslöjade aldrig hur öppen jag var men hon sa att hon fick in ett finger och skulle med lätthet få in två. Tanken då var att om några dagar måste det ha startat.

Vi for hem igen och väl hemma började jag snart känna av den molande värken igen. Lite rastlösa for vi runt lite i Bjurholm och stannade av hos Sara för att se hur det gick med flytten. Jag fick lite bebisgrejer av henne och det var där som värkarna började tillta och jag börja inse att det var på gång, på riktigt. Vi for sedan hem till Ellies farmor och farfar där värkarna blev mer och mer obehagliga. Jag ringde in till förlossningen och förklarade läget och att vi hade ca: en timmes färd dit. Hon tyckte vi kunde avvakta en timme och att jag ev. skulle duscha varmt och ta två alvedon (det vanliga med andra ord :) ). Jag duschade aldrig varmt men jag tog två alvedon som inte hjälpte alls. Runt kl 17:30 begav vi oss in till förlossningen. Vi blev hänvisade till ett undersökningsrum där jag fick lämna urinprov och en CTG lades. Vi tog aldrig in BB-väskan eller kameran just då utifall att vi inte skulle bli inlagda.
Allt såg bra ut och BM Åsa kollade om bebisen var fixerad och hur öppen jag var. Klockan var ca: 19:00 och jag var öppen 4 cm men det återsod en del av tappen kvar.

Jag blev inskriven och fick ett förlossningsrum A, där fick jag ligga återigen med CTG en stund.
Jag blev erbjuden att ligga i badkaret som jag även hade nämnt om i förlossningsplanen, där hade jag också skrivit att jag tänkte försöka mig på dykningstekniken och ville försöka få en sådan naturlig förlossning som möjligt.

Att få ligga i badkaret var nog en av det bästa jag gjort!
Det var verkligen lugnande, med endast levande ljus och aromljus och lugnande musik.
Jag låg där länge och väl och jobbade mig igenom värkarna, dom var fortfarande uthärdliga även fast dom tilltagit en del, sedan kom BM Åsa ville kolla lite CTG.
Klockan var då 20:00 och jag hade etablerade värkar. En stund senare skulle det göras ett skiftbyte och jag fick en ny BM som skulle komma att förlösa vår lilla skatt.


En paus från badandet och etablerade värkar konstaterat.

Jag fick återigen lägga mig i badkaret och där låg jag ännu en lång stund. BM Jeanette kom in lite då och då och lyssnade på bebisens hjärta. Där och då försvann tiden och jag vet inte hur länge jag låg men efter att vräkarna tilltagit ytterligare och dom verkligen gjorde ont, så ont att jag vred och vände mig i badkaret samtidigt som jag klämde sönder Antons hand och att slemproppen gått så klev jag upp och gick tillbaka till vårat förlossningsrum.
Där konstaterades det att jag var öppen 7 cm och jag blev erbjuden lustgas och pilatesboll.
Ack, ljuva lustgas och underbara Anton!
Att få klämma hans hand samtidigt som jag kämpade mig igenom dom enormt onda värkarna gjorde så mycket. Gratis fyllan som kom på köpet med lustgasen var ett pluss i kanten så jag kunde skratta lite mellan värkarna.


Klockan 23:23 öppen 7 cm och lite snurrig efter lustgasen ;P

I runda slängar var klockan runt efter midnatt när BM kom för att kolla CTG och i lustgasens dimmar berättade hon att jag var öppen 9 cm.
Wow! var det jag tänkte då. Tror till och med att jag frågade om det var sant ^^


Öppen 9 cm. Firar segern med lite mer lustgas ^^

Värkarna var olidliga och hon frågade om jag skulle kunna tänka mig sterila kvaddlar vilket jag tackade ja till och hon gick för att hämta ytterligare en BM som skulle hjälpa henne med det. Hur lång tid det gick där emellan och min första krystvärk vet jag inte riktigt men jag sa åt Anton att jag ville krysta varpå han ringde på klockan och både Jeanette och den andra BM kom in. Jag hade några "vanliga" värkar och klockan 01:24 började krystvärkarna (och därefter gick allt väldigt, väldigt snabbt).
Att beskriva krystvärkarna med ord går inte. Det är en sådan urkraft, så mäktig, att en människa kan inhysa denna styrka trodde jag aldrig. Jag upplevde den "skön" i den bemärkelsen att jag nu äntligen fick göra något istället för att genomlida den ena värken efter den andra. Och lätena som kom ur mig efter varje krystvärk skulle jag aldrig kunna efterlikna igen.

Klockan 01:30 gick vattnet och jag utropade hur skönt det var att vattnet gick.
Efter några krystvärkar så stannade värkarbetet av. Jag fick inga krystvärkar och dom frågade om jag hade någon värk men jag svarade att jag inte visste. Jag försökte krysta lite men urkraften jag kännt fanns inte där så jag slutade. Då blev det lite bråttom eftersom bebisens hjärtljud sjönk alldeles för mycket och läkaren tillkallades för att sätta en sugklocka, men innan hon hann komma så satte krystvärkarna igång igen.
Anton har berättat i efterhand att båda barnmorskorna tittade på varann som i förvåning för varje krystvärk, över hur stark jag var.

Klockan 01:42 den 24:e augusti kom en medtagen och långhårig liten tjej ut med ena handen först. Eftersom förlossningen skett så snabbt (20 min från första krystväken och 10 min efter att vattnet gick) var hon i chock och hon fördes snabbt ut men Anton hann nästan inte mer än ut i korridoren så skrek hon och börjat få lite färg.


5 minuter gammal ♥

Strax därefter fick jag mitt lilla troll på bröstet och det firade hon med att bajsa ner hela mig ;P


En stolt och oerhört lycklig men nerbajsad Sofie ;)

Pappa Anton fick dock ta henne en stund senare då jag behövdes sy då jag sprack en hel del. Läkaren sydde först och därefter BM, totalt sydde dom mig en timme och det har nog varit en av det obehagligaste jag någonsin varit med om. Men med hjälp av lustgas och två underbara barnmorskor som hjälpte mig med dyktekniken klarade jag av det utan att behöva åka in på OP och bli bedövad och det som hör till.

Runt klockan 06 på morgonen efter att blivit sydd, fått amma och dom fixat en säng till Anton fick vi äntligen sova alla tre.

Klockan 9 dagen därpå bar det av till BB där jag stannade ett dygn extra innan vi begav oss hem till Bjurholm.

Trots att jag sprack så pass mycket ( vilket jag aldrig kände av som tur är ^^ ) så kunde jag inte haft en bättre förlossning.


Det var en liten Nova-Li som gömde sig i magen :) ♥

Just det! Ska ju till BM i morgon, jag hoppas att något kan ha hänt, om inte annat så att hon kan göra en hinnsvepning och att det därefter händer grejer :)

Sist jag var där så vägde jag 64 kg och SF-måttet låg på 33 cm, hoppas att det hänt lite mer och att SF-måttet inte minskat ytterligare.

Har helt glömt bort "gissnings-listan" jag la upp för ett tag sedan. Det är ju några stycken som måste strykas från den ^^

Läget är densamma, ingen bebis verkar inte ha några planer på att kika ut. Inte idag iallafall... BF +7 idag, inga känningar, inga föraningar, no nothing så att säga. Ger mig den på att jag kommer bli igångsatt om någon vecka! Pyret kommer göra tvärtemot vad storasyster gjorde, tur att man inte kan gå över 10 veckor iallafall... ^^

• Sara gissar - 5:e augusti klockan: 20:42. Vikt: 3850 g och längd: 51 cm. Pojke
• Sandra gissar - 10:e augusti. Vikt: 3650 g och längd: 53 cm. Flicka
• Pappa Anton gissar - 14:e augusti. Vikt: 3350 g och längd: 48 cm. Pojke
• Daemon gissar - 13:e augusti. Vikt: 3000 g och längd: 45 cm. Pojke
• Devinia gissar - 17:e augusti. Vikt: 3300 g och längd: 55 cm. Pojke
• Mariam gissar - 19:e augusti. Vikt: 3520 g och längd: 52 cm. Pojke
• Momma Carina gissar - 20:e augusti klockan: 03:58. Vikt: 3850 g och längd: 51 cm. Pojke
• Glenn gissar - 22:a augusti. Vikt: 3250 g och längd: 51 cm. Pojke

Bara Glenns gissning kvar! Sparar med att stryka den "utifall att" ;P

Det har gått tre dagar nu och ingen bebis i sikte. Förnärvarande gör det inte mig inget, bebis får hellre vänta tills nästa vecka då pappa Anton har sin ledigvecka. Det är ändå med ett visst pirr man går och lägger sig på kvällen. Sista tanken innan ögonen sluts brukar vara "Är det i natt det sätter igång?". Varför just på natten vet jag inte, har för mig att de flesta förlossningar brukar starta på natten. Har en känsla av att det kommer bli så för mig.

Nu ska vi äta utav mina nybakta bullar, se om det går att äta :P

Igår var det dagen D, den beräknade födelsen av lilla pyret, men jag har haft på känn att krabaten där inne inte hade tänkt komma ut då hyreskontraktet löper ut. Och har således inte heller gjort :)

Nu är det bara att vänta. Lite nervöst är det då Anton jobbar kväll/natt hela denna vecka. Han far alltså kl:15 och kommer hem runt 03 tiden, det är tur att svärfars bor ett stenkast bort och kan skjutsa in mig om det skulle sätta igång då Anton är på jobbet. Från hans jobb är det inte alls långt till sjukhuset, jag däremot har ju dom där 6 milen in.

Jag kan inte påstå att jag har några speciella känningar. Häromkvällen hade jag lite förvärkar och idag har jag känt av några få, men jag räknar med att jag får gå över åtminstone 10 dagar. Den lilla inneboende lever för det mesta rövare och ibland känns det nästan som att h*n försöker gräva sig ut... Inte skönt :P
Trots att jag känner mig rätt trött har jag någon konstig överskottsenergi som har inneburit att jag har tvättat, dammsugit, skurat och bakat osv. För närvarande har jag hembakt kubb, brownies, morotskaka och äppelrutor i frysen (en del mer misslyckade än andra men ändock förjäkla god... om jag får säga det själv ;P). Detta har jag då gjort dom senaste dagarna och idag tror jag att jag ska ge mig på bullbakning. Att baka är så mycket roligare än att laga mat.
Och jag har inte under denna graviditet eller förra haft några riktiga cravings, men nu är jag nästan konstant sugen på pannkaka med glass och sylt.

Klådan har inte blivit bättre, snarare tvärtom och Tavegylen fungerar inte ett skit nu tycker jag. Värst är det när det kliar mellan fingrarna och tårna och i handflatorna och under fötterna. Jag har kliat sönder mina armar och ben och klådan driver mig till vansinne. Men det är nog bara att härda ut...

Nu har jag ju missat några vecko-magbilder men får bjuda på dagsfärska bilder på kaggen tagna här hos svärfars.

Vi har inte införskaffat nå intörnät än så det kommer nog fortsättningsvis bli lite sporadiska uppdateringar dessvärre. Och några bilder som lovat har jag inte med mig då jag för närvarande snyltar på svärmors internet och inte tagit med mig någon kamera... Shame on me...!

Hur som har det på slutspurten varit lite nervöst och oroligt. Vi kan börja med den överjävulska klådan jag har över hela kroppen. Det började på magen, och sedan händer, fötter, knäna för att slutligen vara över hela kroppen. Graviditetsklåda var ju den första tanken men eftersom jag även har utslag och prickar blev det mindre osäkert... Efter att ha dragits med denna klåda i två veckor ringde jag sjukvårdsrådgivningen i måndags som ordnade en tid för mig på vårdcentralen, där fick jag ta blodprov för att kolla levervärde men läkaren misstänkte nässelutslag, fick Tavegyl utskriven, åkte hem och började knapra. Kan säga att Tavegyl hjälper föga, iallafall för mig, däremot slocknar jag som en klubban säl efter att ha tagit dom :P

I går ringde läkaren då dom upptäckt förhöjda levervärden och jag skulle tillbaka dagen efter för att ytterligare några prover för gallsyra bla. Efter att ha lagt på började tankarna komma och snurra och havandeskapsförgiftning var en av dom som dök upp. Efter att ha pratat lite med mamma så tyckte hon jag skulle ringa spec.mvc bara för att kolla av och få någon som kunde lugna min oro lite. Efter att ha pratat med en BM där ringde en läkare från förlossningen som kunde lugna mig lite och de förhöjda levervärdena var inte så höga som jag trott, utan inom rimlig gräns då jag är gravid.

Idag bar det av för blodproverna och sedan till BM för att mäta magen då den sjunkit lite sen sist. Väl där kollade BM urin och blodtryck vilka båda var bra men efter att ha mätt magen så ringde hon till spec.mvc iom att magen eller bebisen inte växer som den ska. Här började det bli nervöst igen då BM sa att det kan finnas en risk för att jag skulle bli igångsatt om det visar sig att bebisen är för liten, att bli igångsatt var ju något jag helst inte ville, men hellre det än kejsarsnitt... Efter att ha ojat oss för att vi inte tagit med oss BB-väskan eller kameran (OM det skulle bli igångsättning idag) anlände vi till spec.mvc och ett tillväxt-ul. Efter att ha måttat och mätt så kunde BM återigen lugna både Anton och mig att allt såg bra ut, bra flöde i navelsträngen, bra med fostervattnet och bebisen är så livlig och har fina hjärtljud så vi kunde vara lugna, ingen igångsättning idag iallafall. Bebisens vikt är något mindre än "normalt", uppskattningsvis väger h*n 2879 gram. Alldeles lagom för mig att föda fram, sa BM ;) Men den har ju några dagar till att lägga på sig och jag skulle inte bli förvånad om jag går över två veckor och då har ju pyret nog lagt på sig ytterligare. Typiskt vore att jag går över så pass att jag måste bli igångsatt :P

Fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Undra när pyret känner sig redo och vill komma ut, spänningen stiger :)

Idag gick jag in i v.39 och har nu 13 dagar kvar till beräknad förlossning. Overkligt!
Dessvärre har jag fortfarande inga magbilder till godo men tänkte försöka fixa några till i morgon.
Vi var hos BM idag och allt såg bra ut, pyret är dock fortfarande rörligt och magen har sjunkit sen sist jag var där. Hon var lite konfunderad över detta, men som hon sa så kan det bero på att det var en annan BM som mätte sist. Hon ringde iallafall till spec.mvc men då det är så nära förlossning så var det inget dom tyckte behövdes kolla upp. Ska dock till BM igen nästa vecka för en ny mätning av magen.

Status i v.39
Vikt: 65 kg
Hjärtljud: 144
SF-mått: 34 cm


I övrigt går det sakta men säkert framåt. Nu är det mest mindre saker att fixa, tavlor som ska upp, mattor ska placeras ut osv. Lite onödigt dock att sätta upp tavlor och hyllor när det liks ska tapetseras men det blir inte nu på en gång och lite ombonat vill vi ju ha. Men jag kan nu säga att bebis är välkommen att entra världen närhelst h*n vill nu då det mesta i hemmet har funnit sin plats nu :)

Nu ska det kikas på film och sova!