Idag har jag varit hemma från jobbet. Det har artat sig till en förkylning och jag har lyckats smitta Anton.
Så här ligger vi och snorar och hostar ikapp ;P

Igår var vi hos barnmorskan. Jag vägde hela 55,9kg och alla värden såg bra ut, dock har järnvärdet sjunit men inte så pass att jag behöver äta någa tabletter eller dylikt. Fick hem papper på vad jag kan äta som innehåller järn.
Lyssna på hjärtat fick vi också göra. Vi hade en barnmorskestudent med som fick göra det men hon hade lite svårt att hitta så vår ordinerie fick ta över på slutet så vi fick höra ett litet hjärta slå. Så häftigt varje gång! =)

Igår kväll så fick Anton sig en rejäl överaskning också av lilla mini. Med en rejäl karatespark rakt i flatan på honom. Helt oförberedd och en aningen chockad ryckte han till och det fick jag ett gott skratt åt. Han är för söt!

Nu har han varit go och hyrt två filmer som vi ska mysa ihop och se.

Bjuder på två magblder (v.22)

     

Ha de gott!

Jag är i vecka 22, jag har gått 21 fulla veckor och 2 dagar. Och magen den växer och bebisen sparkar och gör kullerbyttor där inne. Jag tror h*n passar på medans det ännu finns plats för kullebryttor ;P

Jag spenderar min sista vakna stund varje kväll för att kika på magen och se hur den rör sig efter bebisens rörelser.
Det är så häftigt, så jag uppmuntrar oftast och ber om mer. Snart får jag nog käka upp att jag så ivrigt vill att mini ska sparka ^^
Igår kröp jag tätt intill Anton så han fick sig några karatesparkar i ryggen han också ;P

På måndag ska vi till barnmorskan, då får vi förmodligen lyssna på bebis hjärtljud och jag längtar!

Förövrigt har det varit en mycket bra dag idag. Trots att det var tokmycket folk på jobbet och en massa stress så har mitt humör varit på topp.
Första snön har anlänt till Umeå och det är alltid så mysigt med den allra första snön.
Jag hoppas att det får bli en riktig vinter i år med snö utan en massa slask.

Ikväll är det lösgodis och dricka som gäller för min del. Anton är på jobbet och spelar poker med jobbarkompisar, så det är jag, bebis och tvn ikväll, med en massa gotta!

Nästa helg ska jag åka hem till Ö-vik. Jag längtar! Jag hoppas att nästa vecka går fort!

Nu ska jag tända lite ljus och mysa med magen ;)

Go' kväll!

Jag är sjuk.
Snorig, hostigt och allmänt hängig.
Men.
Det hindrar inte en gravid Sofie från att inte gå på rutin UL!
Inte för allt i världen!
Det var helt fantastiskt, underbart, magiskt. Svårt att sätta ord på hur man kände. Och fortfarande känner ^^
Allt såg bra ut, vi fick se det lilla hjärtat slå, två armar, två ben. Allt såg ut att vara på sin plats.
Jag kan inte slita blicken från bilderna vi köpte därifrån.
Vi vart tillfrågade om vi ville veta könet men varken jag eller Anton vill det så vi fick snällt lov och blunda när hon skulle mäta lårbenet eftersom bebisen med stor sannolikhet kan avslöja sig.
Men nyfiken vart vi allt. Men ingen av oss tjuvkikade. Vill att det ska bli en överraskning =)

Tänk, detta har vi skapat. Jag och Anton, det är en del av oss.
Även fast det är det naturliga som finns så känns det så mäktigt ändå, på något vis, det här med att få barn.

Lägger in några bilder på mage med inneboende ;)

   

Jag ska nu vara i v.19 (v.18+6) och bebisen är beräknad att komma den 10:e mars. Men den kan likväl komma två veckor innan som två veckor efter. Jag tror snarare två veckor efter ;P


Syster Sara ringde i helgen och talade om att Barnens Hus hade babyskydd billgt i Ö-vik. 795:- man sparade då 700:-
Så hon skulle vara rar och åka dit och ev. köpa ett om det fanns kvar. När dom kom dit så fanns det en kvar!
Snacka om tur! Så hon var snabb och tog den sista så nu är en nödvändighet avbockad ur den, än så länge, obefintliga lista. Måste ordnas. Kan vara bra att ha! ;)

Såg även tidigare ikväll en spark eller buff utanpå magen. På höger sida satt den. Också häftigt! ^^
Jag var tvungen att ringa herr A på jobbet och uppdatera honom på magfronten. Mycket som händer nu =)

Ska ta och göra mig lite mackor och té.

Babaj!

Huvudvärken har dykt upp igen. Men efter ett par alvedon ska det nog ge med sig.
Jag är ledig hela helgen! Yay!
För första gången på jag vet inte hur länge känns det som. Dock jobbar herr Anton, fast förmiddag så han är iaf hemma kring 16-tiden.
Idag har jag röjt lite i köket och jag kan ju även meddela att Radar funkar finfint på bananflugor iaf. Dom gick en säker död till mötes när Anton häromveckan gick loss med den ^^

Han överraskade mig med att komma hem tidigare idag också, mys!
Men något som var ännu mysigare var nog att jag kände bebisen sparka för första gången idag (som jag är helt säker på)
Det kändes även utanpå magen. Så himla häftigt!
Det kändes som små buffar, nästan som att magen fick nervryckningar. Inge fisksprattel som jag läst att  folk upplevt det som. Svårt att förklara! ^^
Anton sov när jag kände det så han hann aldrig känna men det kommer med all säkerhet fler gånger. Nu vill jag bara att det ska fortsätta hela tiden.

10 dagar kvar till ultraljuden. Vad jag längtar!!

Har äntligen berättat för personalchefen på jobbet att jag är gravid.
Hon tyckte det var så roligt och berättade att det faktiskt fanns grav.byxor att ha på jobbet ^^
Vi pratade också lite om arbetsysslor osv som kan tänkas ändras beroende hur jag mår och vad jag orkar. Kan tänka mig att det nog inte är det lättaste att stå och gå i ca 8 timmar i sträck när magen börjar bli större och tyngre.

Snart börjar verkligen allvaret. Mycket som ska planeras och inhandlas inför ankomsten av bebisen.
Men vi har turen att få låna en massa grejer och kläder av storasyster med fästman.
Längtar tills vi ska åka och hämta spjälsäng, vagn och skötbord. Och lådorna med bebiskläder att lukta på och vika ihop och förundras över hur smått allt är.
Men det får bli senare i höst :)

Nu ska jag hämta mitt isvatten och mysa med kärleken <3
 

Idag var vi hos barnmorskan för att ta lite prover osv. Vi har en ny barnmorska som kommer att följa oss resten av  graviditeten. Hon verkar supertrevilg och lättsam. Det är skönt.
Och till min lycka fick vi även lyssna på bebisens hjärtljud.
Så fantastiskt och häftig!
det lilla lilla hjärtat slog mellan 142-143.
Det är verkligen någon som bor i min mage. Känslan att få höra våran bebis hjärtljud är obeskrivlig. Jag går som på moln.
Hur ska det inte bli på ultraljudet då?!
Så jag längtar dit, bara två veckor kvar. Det kommer att gå tokfort =)
Anton tyckte också det var riktigt häftigt, jag såg hur ögonen tindrade på honom när han förstod att det var våran lill som han hörde.
Vad jag älskar denne karl ;)

Detta är definitivt en bra dag. Inte mycket kan paja den nu ^^

Huvudvärken som jag har dragits med har avtagit och jag har varit fri från den några dagar.
Barnmorskan sa också att det är inte så ovanligt att gravida får huvudvärk och det är bara att ta två alvedoner och vila. Som storasyster sa ;)
Om det mot förmodan skulle eskalera och bli värre så får jag ta kontakt med vårdcentralen ist. Men det tror jag inte behövs.

Det här med att vara gravid är en rätt häftig grej ändå. Många känslor som dyker upp som man inte trodde fanns. Fast visst har jag käntr och känner mig fortfarande ibland lite panikslagen coh rädd och tvivlar på mig själv. Men jag tror att det är känslor som dom flesta gravida slåss med. det är ju sån stor grej! Ett nytt liv, och jag är delaktig i det.
Det är nästan så att man blir religiös ;P

Tror jag ska vila mig en stund nu fantisera, drömma och mysa med minimagen.

Until next time..

Jag sitter och trycker i mig lite salt, mycket söt och en del koffein.
Jag har ju lyckats med den bedriften att sluta snusa helt. Det var ca 2-3 månader sen. Men cola unnar jag mig lite då och då, faktiskt.

Jag är ledig idag. Första dagen på 7 hela dagar, jag har alltså jobbat 7 dagar i sträck och tycker att jag är väl värd min 1,5 liter cola. I morgon är det dags att jobba igen. Först personalmöte kl 7 på morgonen, hem efter säkert ca 2 timmar och sedan tillbaka till jobbet igen kl 16.
Men det är inte lika jobbigt att gå till jobbet numera, inte lika jobbigt att jobba, så att säga. Man är motiverad på ett helt annat sätt nu när man har bebis i magen.
Man jobbar för något nu. Det känns rätt skönt.

Jag är nånstans mellan v. 14 och 15 nu, tror jag. Det är fortfarande lite osäkert vilken vecka jag är i pga. att det hela hände så snabb och jag inte hade ngn koll direkt på när min mens var osv osv.
Längtar till ultraljuden, dels för att få se bebisen men också kunna fastställa hur långt gången jag är och när bebisen är beräknad att födas.
Symtomen är fortfarande som bortblåsta. En ihållande, ihärdig huvudvärk har jag dock dragits med i ca en vecka. Men det tror jag har lite att göra med att jag jobbat så  mycket och sovit så lite. Den lyser med sin frånvaro idag iaf, tack och lov!

Vårat kök har blivit invaderat av äckliga små bananflugor. Hur mycket man än städar så finns dom kvar, och i större skala än dagen innan. Jag ryser... Jag går inte in i köket om jag verkligen inte måste...men... Oftast så är det där födan finns så nog fan måste man möta dessa äckliga små flugfän i jakt på nått ätbart. Men inte utan att vara beväpnad. Jag går i sådana fall beväpnad med en ajax spray för att eliminera och utrota dessa fula insekter. Men utan större framgång dessvärre.
Så jag ringde min underbara mamma idag, som enligt mig vet och kan allt. Det mesta iallafall ^^ Och fick tipset att köpa Radar. Så det ska jag och herr A göra i morgon efter mitt personalmöte har jag bestämt. Nu ska dessa jävlar dö!
(Köp aldrig banan på Willys i dessa årstider, ett tips bara..) Jag är tämligen säker att det är därifrån vi fått dessa ovälkommna flugfän.

Nog om detta!
Kissnödig blir man, ofta om man är på smällen, oftare om man dricker cola.
Man kan nog lista ut vad jag ska göra härnast...

Hade!!

... jag vet att jag är hemskt dålig på att uppdatera denna blogg. Men jag skriver nog hellre lite mer sällan än ofta och en massa helt ointressanta saker, fast det skriver ju jag oftast ändå...men ändock!

Det har gått förvånansvärt bra att börja jobba igen, jag ska även gå upp i tid igen då jag inte längre jobbar som personlig assistent, dessvärre... Jag som trivdes så bra där... Men nu går vi mot lite lugnare tider, sommaren är slut och med den alla vansinnesrusningar som aldrig tycks ta slut, inte ens efter stängning.

Jag har börjat fundera på när jag ska berätta för chefen om mitt "tillstånd". Men just nu är jag i en förvirrande fas (eller ha varit ett tag) där jag ifrågasätter om jag verkligen är gravid eller ej. För jag känner mig hur ogravid som helst. Förutom den konstanta hunger som aldrig tycks kunna stillas, och brösterna som aldrig tycks sluta växa eller ömma. Men utan dessa två symptom... nada, ingenting. Jag är mellan v. 11 och v.12 och detta ska ju vara helt normalt, men man vill ju på något sätt få mer bekräftelse på att man bär på ett liv. Vart är magen t.ex, den är ju knappt svullen på kvällarna numera. Fast jag vet ju att man kan få vänta till v.20 innan det börjar synas någonting.

Jag tror det var i förrgår som jag använde upp det sista grav.testet. bara för att vara på den säkra sidan, få lite svart på vitt att jag är gravid. Och den visade plus lika klart och tydligt som den dagen jag testade första gången.
Men det är svårt att riktigt, riktigt fatta att man verkligen är gravid. Kanske när vi får se det lilla underverket på ultraljud som man kommer att förstå att vi kommer att bli förälder. Kanske när man känner dom där första sparkarna... eller rentutav när man ligger där på förlossningsrummet med det lilla knytet vid sitt bröst.
Det är hellt klart en enorm grej det här, som är svår att greppa och ta in men som ger en fjärilar i magen varje gång man tänker att man ska bli mamma och samtidigt blir man lika skräckslagen inser vad det hela innebär.

Nej man får nog ta dagen som den kommer, rätt var det är så sitter man där och tycker att allt gick så fort och undrar vart de nio månaderna tog vägen.

Om ca två timmar ska jag börja jobba. Hoppas det blir lugnt med folk ikväll... Å andra sidan är det fredag så vi slipper serveringen. Yay!

På återseende

...på semestern.. =/
Jag har spenderat mesta delen av min semester med kärleken och familjen. Största delen befann jag mig i Ö-vik och hos mamma. Så mysigt!
Jag höll på att gråta när jag skulle bege mig hem till Umeå igen. Jag har blivit så blödig.

Jag och A spontanåkte även till Graninge ett par dagar när vi hörde att mamma också skulle dit. Det var ju trots allt över ett halvår sen jag träffade min momma och moffarn. Det var också riktigt mysigt. Sol och bad och jordgubbar.

Annars så har jag inte gjort så mycket mer under min semester. Varit lat, njutit av ledigheten och läst böcker.

Idag var jag och A på inskrivningsamtal hos barnmorskan. Enligt henne är jag i v.9, jag trodde jag var i v.10 så, så långt ifrån var jag inte i mina beräkningar. Beräknad födsel är 13/3 -09. Men det lär säkert ändras när UL har gjorts. Sen går man ju som oftast över tiden som förstföderska. Och tur är väl det då det är fredagen den 13 då ;P
Jag har även gått upp 2 kg så nu väger jag hela 50 kg och alla mina värden var kanonbra.
Nästa möte med barnmorskarn är den 16/9. Då kanske vi även får lyssna på hjärtljud. Så spännande! =D

Diskat och storrensat i garderober har vi hunnit med också. Så nu är vi båda lagomt lata och trötta.

Ska snart se på film på 6:an, 40 year old virgin tror jag det var, det var ett tag sen man såg den filmen ^^

So lång!

Denna helg blir en ensam helg för min del då herr A har begav sig till Härnösand och sin bror och Parkfesten igår.
Jag jobbar hela helgen så jag kunde inte följa med, men för mig gör det detsamma. Det hade varit kul att få träffa André men desto mindre roligt att spendera en halv helg med onyktert och halvonyktrert folk som dessutom har en förmåga att snarka som en hel konvoj = lite alt. ingen sömn alls.

På tal om sömn så har jag i flera dagar i sträck lyckats vakna tidigt på morgonen och pigg som en lärka och utan ngt hjälpmedel dessutom.
Det är inte likt mig då jag gärna sover extra länge bara för att jag vet att jag kan.
Jag sover gärna 10 timmar per natt.
Jag funderar på om det är kroppen som kanske börjar förbereda mig för kommande tid med sömnbrist och uppstigning i tid och otid för att tillfredsställa den kommande lilla bebins behov.

Jag har också märkt att jag blivit så himla blödig och fjantig. Det måste ha att göra med grav.hormoner.
Gråta kan jag göra för väldigt lite... När jag var 14 år och såg Titanic på bio för tredje gången lyckades jag klämma fram några tårar där på slutet. Jag kände mig dum som inte grät fast det var så sorgligt och mer än halva biosalongen grät.
Nu krävs det väldigt lite för att jag ska kunna fälla en tår.
Men det som förvånar mig mest är hur mörkrädd jag har blivit.
Och särskilt när jag är ensammen hemma. Igår var jag tvungen att ha sovrumsdörren på glänt och halllampan tänd för att jag skulle våga somna.
Annars vill jag gärna ha så mörkt som möjligt när jag ska sova.
Dom som känner mig vet hur mycket jag älskar skräckisar, rysare, pskyologiska thrillers osv. Nu vågar jag inte se sånt själv alls. Mycket märkligt hur det kan te sig.

I morgon börjar jag kl 15 och jobbar till ca 23.
Drygt.
Får hålla tummarna på att det inte blir så vansinnigt med folk bara. Ingenting vill fungera dessutom.

Näe nu ska jag natta djuren, ta lite kvällsfika och sedan sussa.

Until next time...

Jaa, ett nytt skede i livet har påbörjats...eller iallafall förbereds.
Då vi har kläckt nyheten för våra familjer kan jag nog gott pränta ner det i bloggen också.
Om allt vill sig väl så ser det ut som att jag och herr Anton ska bli mamma och pappa.
Lycka, spänning, rädsla, upprymdhet, tvekan, kärlek alla sorters känslor far igenom kropppen.
För det är ju trots allt ett sprillans nytt liv vi skapar, ett livslångt ansvar.
Vi är så lyckliga, men vi har nog inte landat riktigt än, frågan är om man någonsin gör det...på riktigt?

Vi eller främst jag har ju pratat om barn och bebisar och bebismagar ett bra tag. Det var inte för så många månader sen som också Anton började tänka lite mer i mina banor.
Vi har lekt mycket med tanken på barn och den 10 juni så plockades min p-stav i armen ut. Den hade iofs gått ut i april redan men kan ju vara verksam upp till ett år efter att den gått ut.

I måndags natt förra veckan tänkte vi göra slag i saken och beställde en massa ägglossningstester och grav.tester, då jag inte har eller har haft nån värst koll på när mensen är pga oregelbunden mens och då i sin tur svårt att räkna ut när man har ägglossning (bla bla bla).
Jag hade en liten, liten känsla av att jag faktiskt kunde vara gravid redan, men såg det som väldigt liten chans då symtomen var exakt som vid mens.
Paketet som vi beställt kom på onsdagen och jag frågade Anton med bus i blick om jag inte ska testa ett grav.test, bara på skoj.

Sagt och gjort, kissa på stickan (gjorde jag rätt?) fältet blev rosa (skit, vi fick tester det var fel på) och sedan dök två rosa streck upp på en nanosekund (tyckte jag). Hjärtat verkligen skenade iväg, och mina händer, hela jag började skaka.
Jag kikade ut genom dörröppningen och tittade på Anton och kläckte ur mig ngt i stil med: "Hörredu, jag tror jag är fetgravid..."
-"Vaaaa?"
På skakiga ben gick jag ut i köket upprepade: "Jag tror jag är gravid"
Också visade jag Anton testet, vi kramades, jag skakade, vi grät.
Efter ytterligare två tester var det bara att konstatera att vi nu skulle bli föräldrar.

Dom här dagarna efteråt och vi mest bara gått runt och fånlett mot varandra. Anton förundras över hur ett par bröst kan växa så snabbt medans jag ojar mig över hur fruktansvärt ömma dom är. Och letar hela tiden tecken på när magen börjar synas. Jag kan iallafall konstatera att magen svullnar upp en hel del på kvällen för att återgå till det normala dagen efter. Jag har tur att inte må illa (än iaf).
Man jag vågar inte riktigt säga hur långt gången jag är iom att det hela gick så fort, men jag är inte alls så långt gången, enligt dom uträkningar jag gjort så bör jag iaf vara i v.5.

Den 14/8 ska vi på inskrivning och förhoppningsvis så får vi en tid efter det att göra ett VUL för att se vilken vecka jag verkligen är i.

Ojojoj, vi ska bli föräldrar!! ;D