Det är väl idag som det är Halloween det är också Allahelgonadan och jag är väl som ett helgon själv, med en gloria på sned...
Då borde ju jag också få allt godis som alla ungar hotar åt sig denna kväll...
Många ska nog festa klä ut sig och klä upp sig. Jag skulle också vilja klä ut mig (det enda roliga med Halloween)
Vi ska nog bara ha det mys ikväll med godis och en massa skräckisar, men det borde ju inte hindra mig från att klä ut mig :P Kanske som Samara i The ring ^^

Ellie blev ju hela 10 månader i förrgår... 10 månader! Bara två månader kvar och hon blir officiellt ingen bebis längre.
Hon firade det genom att hitta på sitt första "bus".
Då både jag och Anton hade världens huvudvärk, minimalt med sömn och ingen ork att ställa oss att laga mat så det fick bli hamburgare. Och med dom hamburgarna köpte Anton med vitlöksdipp. Vi satt alla tre på soffan och mådde gott och tittade på filmen Fighting (bra film) också bad jag Anton skicka Ellies korg med leksaker. Och hon satt ovanligt tyst och snällt. Inne i filmen som jag var börjar jag känna lukten av vitlök kunde inte riktigt förstå var den kom ifrån. Såg att min dipp var öppen så jag la ett lock på men fortfarande luktade det vitlök... Efter en liten stund börjar jag kolla mig omkring igen och får då se Ellie med Antons vitlöksdipp i handen, full med vitlök, hela hon leksakerna tillochmed mina byxor hade fått en beskärd del då hon satt bredvid mig. Så av någon oförklarlig händelse måste dippen ha trillat i korgen med leksaker och såklart tar hon tillfället i akt och leker med det. Gott verkar hon tyckt det var också, starkt som det var.

Så här är det. Jag och A har en enormt snäll bebis som alltid har sovit nätterna igenom, förutom när hon har vaknat och för att snutta men då somnar hon snabbt om igen.
Att sova i spjälsängen var inga problem inatt. Problemet var att hon vaknade klockan två och tyckte väl helt enkelt att varken hon, jag eller A behövde sova nå mer. Jag och A delade inte den åsikten.
Eftersom Anton skulle kilva upp med henne dagen därpå så fick ju jag ta hand om henne, inte alls van att ta hand om en bebis som inte vill sova. Det har räckt med att ge henne tutte så har hon somnat, men inte inatt.
Så det var bara att kliva upp med henne, vinglig av trötthet och rödsprängda ögon. Bytte blöja och sedan satte vi oss för att titta på tv. Ellie var helnöjd. Inte jag... Klockan fyra så somnade hon i babysittern och försiktigt, försiktigt tog jag upp henne och la ner hon i spjälsängen. Såklart vaknade hon och tyckte inte alls det var en bra idé så det var bara att lägga hon bredvis mig i sängen. Där sov hon till klockann var kring 6-6:30. Då var det bara att kapitulera och Anton fick kliv upp med henne. 
Och jag?
Jag sov till klockan 12, vaknade med en sprängande huvudvärk, har fortfarande samma sprängande huvudvärk men Ellie sover gott iallafall.

Anton är och köper alvedon och handlar lite förnödenheter. Själv ska jag nog lägga mig bredvid min dotter och vila lite.

Ha det gott!

Jag har inte så mycket att skriva för tillfället.
Har nyss tittat på True Blood. Tycker den serien är riktigt bra.
Susanne tippsade mig om en film, Paranormal Activity, och efter att ha sett trailern så måste jag se den. Även om det innebär att jag inte kommer att kunna sova på månader :P
Jag kan inte låta en sån film bli osedd.
Jag hade en mardröm inatt, mycket baserad på trailern. Så jag vet inte varför jag utsätter mig för det. Jag tycker nog om lite att bli skrämd... och skrämma upp mig själv... konstigt nog.




Ända sedan vi kom hem från Barn 4 så har Ellie sovit i våran säng. Dels så ville jag ha henne nära mig när jag sov och dels så underlättade det när hon vaknade på natten och ville ha mat.
Men nu ska vi testa och låta henne sova i spjälsängen istället, för att vara så liten upptar hon en stor del av sängen. Anton ligger på yttersta kanten och jag somnar alltid i någon konstig ställning på sidan efter att ha ammat henne så jag får så ont i ryggen, eller det liksom ilar... 
Först var det lite svårt att lyfta över henne till sängen utan att hon vaknade men andra försöket har det gått mycket bättre. Än sover hon, fast hon vaknade en gång och gnällde men somnade om utav sig själv. Återstår att se hur natten fortlöper.

Har tvättat större delen av dagen, samma sak i förrgår och jag har bokat för i morgon också (jo vi har nog samlat på oss onödigt mycket tvätt...)
Skönt att få det bortgjort iallafall. Men jag blir galen varje gång man kommer till tvättstugan och det ser förjäkligt ut. Tvättmedel och sköljmedel utspilld överallt, grus, hårbollar och skit. Troktummlaren full med ludd osv. Förstår inte att vuxna människor inte kan hålla efter sig bättre. Särskilt när det står skyltat klart och tydligt att man ska städa efter sig.
Men, men... Nästa gång får man helt sonika anmäla i hopp om att det blir någon bättring. Det är inte så kul att städa det första man gör varje gång man ska tvätta.
Nag, nag, nag... Jag vet... >.<
Nu har jag fått det ur systemet iallafall ^^

Ellie försöker säga pappa, men hon viskar det: papapapapapa
Och när man pussar mot henne pussar hon tillbaks. Så himla söt! ♥
Och nu är det inte långtifrån att hon ska börja krypa, nåväl åla sig fram. Övning ger färdighet :)

Nu ska jag bege mig till sängen!

Ha det gott!

Ja, det är nog början till en förkylning jag har. Nu är det bara att hoppas på att den inte bryter ut helt. Anton ligger knockad här på soffan, förkylningen ser ut att ha honom i sitt våld. Hostar och snorar, pruttar lite då och då men det är som det ska vara.
Vaknade klockan 13:30 i morse, fast klockan var "bara" 12:30 då vi missat att vrida tillbaka klockan.
Varför sov jag så vansinnigt länge?
Jaa, jag har nog inga vettiga bortförklaringar förutom att Ellie håller en vaken nån timma under natten. Sen var det Antons tur att kliva upp med Ellie (vi brukar turas om att kliva upp med Ellie så den andra får sova ut lite) och jag överdrev väl lite väl mycket idag men jag var iallafall utvilad ;)

Och som sig bör på en söndag har vi inte gjort många knop. Bara tagit det (alltför) lungt.
Igår tittade vi på Harry Potter och Halvblodsprinsen. Det var bra, som övriga Potterfilmerna. Älskar allt som ha med äventyr och fantasy att göra. Kom på mig själv med att muttra på om vilka bra betyg jag hade haft om jag hade fått gå på en skola som Hogwarts förutsatt att jag också kunde trolla. Tänk vad roliga lektionerna hade varit!
Man skulle ju aldrig skolka...
Hmm, kanske man skulle ha köpt en magilåda/trollerilåda till Ellie...

Hon har börjat dansa också. Jag tolkar det som dans iallafall. Som idag när jag skulle ta upp henne efter sin middagslur så, först då sprattlar hon med både armar och ben och lyser som en sol. Sedan när man tar upp henne gungar hon med huvudet från den ena sidan till den andra, eller fram och tillbaka.
Ska försöka lägga upp nån film här så småningom på hennes små upptåg.

Så här ser man iallafall ut när man äter en bit limpa som man har flörtat till sig av mamma.

Nu är klockan snart läggdags för min del.
Tidigare ikväll när jag satt och skulle ta på Ellie pyjamasen var jag väl lite inne i tv:n så resultatet på hur pyjamasen blev påsatt var väl inte så tillfredställande, varken för mig eller för min dotter...
 

                                

Kan tänka mig att om Ellie kunde prata så skulle det ha låtit ungefär så här:
Hmm, mamma... tror du inte att den sitter lite fel?
Vänta lite så ska jag hjälpa dig...
Ok. Nu är jag fit for sleeping!

Nått sånt ^^

Näe nu ska jag joina min dotter och sova!

Ha det gott!

Trots att jag vaknade på "fel" sida av sängen idag så gjorde jag ett litet lyckoskutt när jag såg stora lappvantar singla ner utanför fönstret.
Det är något magiskt över den första snön, tycker jag.
Den får mig att känna mig som 6 år igen ;)
Dessvärre tilläts inte snön att ligga kvar utan smälte bort så fort den nådde marken, men nu känns det officiellt vinter iallafall.

Annars har vi inte gjort så mycket förutom att städa och handlat.
Anton gjorde en supergod annanaspaj till efterätt och jag poppade popcorn och sedan har vi tänt ljius runt om och avnjutit en film.
Ellie slocknade klockan åtta och har låtit oss se på film förutom ett avbrott i början på filmen.
Vi såg Baksmällan, eller The Hangover, rätt rolig film faktiskt.
(fast jag tror inte det är din humor, mamma ;))

Mamma har fått en liten kissemiss utav syster Sandra. En svart krabat vid namnet Inc, så nu kan jag knappt vänta tills nästa gång vi far till Övik, ska bli kul att få se det lilla pyret.
Tydligen har han blivit vanvårdad tidigare så han är väldigt försiktig utav sig, men det går nog till sig så småningom.
Och Jafar är nog superglad nu.
Han har ju haft Pepsi under hela sin uppväxt och när han gick bort blev det nog ett stort tomrum för honom, för oss alla egentligen.
Har man väl haft ett husdjur är det nog svårt att inte skaffa sig ett till.
En vacker dag ska vi skaffa oss en vovve också.
Ellie får bli lite större först och ekonomin bättre.
Den hundras jag allra mest skulle vilja ha är en dobermann, men jag skulle nog aldrig klara av en sådan hundras. Jag är nog alldeles för mesig och hunden skulle nog bli en riktig odåga ^^
Jag vill inte ha liten hund, en stor ska det vara.
Jag är väldigt sugen på en berner sennen. Min blivande svåger Glenns föräldrar hade en sån fin berner sennen, Aria. Henne blev jag lite småförälskad i.
Dessvärre gick hon bort i sommras, men även hon fick ett långt liv.

Överst på bild är en berner sennen och nederst en dobermann
(båda bilderna är från google)

Nog dags nu att tänka på refrängen så man orkar kliva upp i morgon.

Ha det gott!

Jag tycker det är så roligt att Ellie har fått mitt lockiga hår hon är så lik sin far i mångt och mycket men håret har hon fått ärva av mig ;)

Så då sitter jag här i min ensamhet. Både stor och liten sover så då passar jag på att uppdatera här lite.
Igår var vi ute och åt på kinarestaurang, för att fira vår treårsdag så här lite i efterhand.
Det var riktigt gott, fast trots att Ellie var nyäten och sovit någon timme innan vi for så var hon lite gnällig när vi var ute och åt.
Tillslut dög varken riset eller något annat så då var det bara att ta upp henne ur barnstolen för att få tyst på henne (stressad över att övriga gäster skulle klaga och störas i sin matro, för så fungerar de flesta...trist nog).
Det kom sedan en från personalen och frågade om vi ville ha "mela liis?" och det tackade vi snart ja till.
Ellie lyckades flörta in sig hos denna kvinna och innan jag vet ordet av det så har hon tagit Ellie på en rundvisning på restaurangen.
Det störde mig inte alls att hon hade tagit Ellie och gått iväg med henne (utan att fråga) men jag kom på mig själv med att tänka att om det hade varit en "svensk" som gjort det hade jag kanske reagerat annorlunda.
Jag vet inte hur det kommer sig, om det är för att dom kommer från en annan kultur. Dom kan ju vara mer rättfram, spontana...
Det enda både jag och Anton blev förundrades över var att hon inte gav ifrån sig ett pip. Annars har hon blivit väldigt blyg för främlingar och okända ansikten, men med denna asiatiska kvinna var hon hur nöjd som helst med. Och jag och Anton fick lite lugn och ro och jag hann tillochmed äta upp det jag hade kvar på tallriken innan kvinnan kom tillbaka med Ellie.
Ellie hade även fått en kaka och hon var hur nöjd som helst, ett litet tag iallafall men vid det laget var vi halvägs igenom efterätten och nöjda, mätta och belåtna begav vi oss sedan hem.

Väl hemma kände att jag ville höja upp mysfaktorn här hemma så jag gick och tände ljus och värmeljus lite här och var.
Så kikade vi på en repris av Det Okända sedan var det sussatajm för Ellie.
True Blood
och sedan
sova.

Det var gårdagen det.

Vi får väl se hur denna dag artar sig.
Ellie är förkyld, hostig och snorig. Det har hon varit i snart en vecka så jag hoppas att det ger med sig snart.

Ha det gott!

Anton kom till Övik igårkväll för att hämta hem sin familj och idag åkte vi hem.
Vi hade tid på neonatalen för uppföljning på lilltrollet.
Allt såg fint ut tyckte dom och hon följer kurvan exemplarist.
Hon väger nu hela 8005 gram och mäter 69,5 cm.
Det enda dom tyckte att vi skulle träna på här hemma det är att ha henne liggandes på mage så att hon kunna lära sig krypa och häva sig upp, både tilll sittande och stående.
Eftersom Ellie har protesterat så mycket när vi haft henne på magen så har blivit så att hon har fått sitta eller ligga på rygg istället.
Ibland gör man det lite för lätt för sig...
Men det behövs tydligen bara 20 sekunder åt gången flera gånger om dan för att hon ska få träna. Så nu ska vi ligga i hårdträning här hemma ;P
Hon rörde sig annars jättefint och hon är redo att börja krypa, det är bara det att hon måste få ligga på mage och träna.
Nästa återbesök är om 5 månader.

Verkar som en liten dam har vaknat. Bäst att gå och försöka sussa ner henne igen.

Ha det gott!

Idag är Ellies lilla rumskamrat, Clara, som hon hade uppe på Barn 4 i Aftonbladet.
Jag kommer ihåg så väl det där lilla, lilla knytet i kuvösen.
Jag var i början rädd att ens kika i kuvösen, dels för att hon var så vansinnigt liten men också för respekt för hennes föräldrar. Jag tänkte att det sista dom vill är väl en massa okända som stirrar på deras lilla mirakel.
Jag tyckte att Camilla och Anders var så stark. Jag minns Camilla för det mesta hade ett leende på läpparna och ett skämt nära till hands. Men kanske det var hennes sätt att överleva den oron som måste tärt på henne.
Men många gånger såg man även deras tårar och mitt hjärtat brast varje gång.
Livet sätts verkligen på prov för vissa.
Jag mådde dåligt många gånger under Barn 4 tiden, men det kan nog inte jämföras med hur dom måste ha haft det. Så långt hemifrån, med deras lilla mirakel så liten och skör.
Jag tycker dom gjorde det så bra och jag beundrar dom verkligen, och personalen.
Dom är helt otrolig dom som jobbar med så små liv.
Camilla brukade skämta om att hon räknade med att få komma hem till midsommar. På så sätt behövde hon inte bli besviken.
En annan fick åka hem med sin lilla bebis efter "bara" en månad.
Snacka om ett mirakelbarn, en riktig liten kämpe är hon, Clara. Och otroligt söt!
Hoppas livet blir lättare för Clara då hon fick kämpa så hårt hennes första levnadstid.

Sista bilden på Pepsi tagen av
syster Sandra.

Den här dagen har gått lite i moll pga Pepsis bortgång i natt.
Det har varit en fin höstdag och mamma och jag begav oss till skogen för att begrava Pepsi i en fin glänta (nu får man egentligen inte begrava djur så men det behöver vi inte säga högt, vad ska man annars göra av med det som en gång varit ens husdjur?).
Jag har nog aldrig varit så nära döden som jag var i natt. Att se ett liv slockna framför en gör en väldigt ödmjuk inför livet.
Man blir oerhört medveten om att allting tar slut, förr eller senare.
Nu fick ju Pepsi leva ett långt kattliv, 11 år närmare bestämt. Så hans tid var helt enkelt inne, inte helt oförväntat.
Den största nackdelen med att ha ett husdjur det är den dagen deras tid är inne och man blir varse om hur oerhört fäst man är vid djuret. Det blir mer en familjemedlem än ett djur.
Men visst är det skillnad på husdjur och husdjur också. Jag har ju inte sörjt en fisk eller en råtta så som jag sörjt bortgången av en katt tex.
Hur ska det då vara att förlora en vän eller en familjemedlem... ens barn?
Nej fy, hur går man igenom en sådan förlust... Man kan ju aldrig bli riktigt lycklig igen.

Jag vet inte när jag blev rädd för döden men jag får ångest när jag tänker på att alla som jag håller kär en gång kommer att gå bort. Att jag en dag kommer att dö... Ibland kan jag undra hur det kommer att ske.
Jag hoppas att jag blir gammal och att jag är klar och pigg i övrigt och att jag går bort i sömnen i en underbar dröm...
Det värsta vore om man inte är kapabel att ta han om sig själv och att komma i händerna på överarbetade, stressade vårdnadstagare som gör det dom ska och försvinner med en nick och en tom blick. Och att överleva sina barn. Vilken mardröm!

Jag hoppas att det finns något efter livet efter detta. Jag tror ju på det övernaturliga, andar och så, så något borde det ju finnas. Det är det jag vill tro och att man kanske återföds. Men då kommer närsta problem...
Tänk om man återföds mitt i ett krig, eller i ett svältande Afrika, ett kärlekslöst hem, eller där misshandel och tortyr är vardagsmat eller något annat hemskt.
Därför försöker jag tänka på min karma, trots att jag inte är varken hindu eller buddist. Men buddismens tro ligger mig nog närmast av alla världens religioner. Och wicca...
Oh my... är det bara jag som har så knäppa och konstiga tankar och tankegångar?
Ibland känner jag mig som en riktig kuf...
Nog om detta.

I torsdags firade jag och Anton 3 år tillsammans. Fast på vart sitt håll. Vi ska fira ordentligt till veckan när han är ledig :)

Ha det gott!

Och i natt tog det livet slut för våran katt Pepsi...
Jag, mamma och Sandra har suttit och vakat över honom i hans sista skede i livet.
Runt 02:20 somnade han in.

Nu är jag så trött så nu ska jag försöka sova, om jag kan...
Återkommer i morgon.

Så var det återigen fredag.

I går var vi som sagt på badhuset jag, Ellie och Mariam. Ellie hade hur roligt som helst!
Det var så skönt då det var väldigt lite folk. De flesta motionsimmade i hallen bredvid.
Först var vi och badade och plaskade i Lilla Söderhavet som är för det allra minsta.
Sedan bar det av till bubbelpoolen som också det var en stor hit. Det var spännande med alla bubblor och för att göra det hela lite mer spännande så åkte vi en av de mindre rutschkanorna men sedan vart det forsen för nästan hela slanten.
Jag hade aldrig vågat åka den med Ellie om det inte hade så folktomt. Det var bara vi som åkte.
Det var några fler barnfamiljer men dom kunde man räkna på en hand. Det kändes nästan som vi hade hela Paradisbadet för oss själva. Me like!
Men när jag och Mariam kollade vem som kunde åka snabbast nerför den näst största rutschkanan så känner jag någon som blir tyngre och tyngre i min famn där i vattnet. Det visade sig att Ellie hade tvärslocknat. Men så hade vi ju badat i närmare 2½ timme så det var ju inte konstigt att hon blev alldeles slut.
Så då var det ju bara att kliva upp. Hon vaknade ju såklart när vi skulle duscha, vi passade på att basta lite också.
Efter att vi gjort oss iordning så begav vi oss till Subway och intog oss varsin go'macka medans Ellie fick bananyougurt.
Påväg till bussen slocknade Ellie ännu en gång i min famn (tog aldrig med mig barnvagnen då det skulle bli så krångligt). Och då det visade sig att bussen inte skulle komma på ett tag (25 min) så ringde vi till Sara och Glenn och frågade om dom inte kunde komma och hämta oss.
Och snäll som han var förbarmade sig Glenn för oss (syster den stackaren låg med huvudvärk) och klockan var väl runt 10 över 8 när vi kom hem. Ellie vaknade inte för något och fortsatte och sova i princip hela natten fram till klockan 7-8 i morse.
Det var gårdagen det!
Jag längtar tills nästa gång då också Anton ska med. Han har aldrig varit på Paradisbadet. Förhoppningsvis är familjen Euvel här då också så kan vi åka allihopa!

Då kallar rollen som mamma igen.

Ha det gott!

Ellie hemma i badkaret.

... vad dålig jag har varit på att uppdatera. Men det har liksom inte hänt så värst mycket
att skriva om... Eller något finns det väl alltid att skriva om. Världens orättvisor, dagens outfit, kändisskvaller, vilken konsistens Ellie har på sitt bajs... mitt också för den delen... Men det är inte alltid jag vill fylla min blogg med detta.
Ellie är för övrigt lite hård i magen och man skulle nästan kunna tro att det varit en liten hare som skuttat in i hennes blöja och bajsat och sedan obemärkt skuttat ut därifrån, med ett litet busigt flin på sina harläppar.
Tro om inte jag skulle bli en förbannat bra barnboksförfattare. Eller skulle varje barn bli livrädd för mina berättelser?
Jag roar iallafall min 4-åriga systerdotter med historier ^^
Mamma säger att jag är precis som den där mamman i McDonaldsreklamen, fast med fantasi. Hoho, jo just det, mamma...!
Men hon har nog rätt i det hon säger.... Jag blev varse det igår när vi var på stan. Vi hade varit i gallerian och bytt blöja på trollet när jag backade ut mig och vagnen och snurrade runt vagnen med ett "svisch" ljud.
Mamma sa: Gör det igen.
Jag: "Svisch"
Mamma: Igen.
Jag: "Svisch".
Jag såg att det lurade ett leende på mammas läppar och då gick det upp för mig vad jag lät som och som hon antydde.
Efter det har jag faktiskt kommit på mig själv med att göra diverse ljudeffekter. Särskilt när jag ska förklara något.

I morgon ska vi på Paradisbadet. Det blir Ellies premiär på ett badhus. Förhoppningsvis kan storasyster Sara och barna också följa med. Det ska bli jättekul. Ellie som älskar att bada kommer att trivas som fisken i vattnet!
Ja, jag är ju återigen i Övik, som alltid när Anton jobbar natt. Han den stackaren börjar bli förkyld.
Förra veckan var vi en sväng förbi Bjurholm också.
Näe tro om jag ska ta lite ansvar och ta reda på min gnälliga dotter ^^

Ha det gott!

Idag jag jag mest bara varit trött. Och Ellie också för den delen. Hon har sovit oroligt några dagar och det resulterar ju i att jag inte får så mycket sömn.
Det känns som om jag skulle kunna gå och lägga mig för kvällen redan nu.
Ellie är iallafall rockare även när hon sover.

... på mig själv.
Men jag kunde inte hålla mig ifrån att titta på videon om stackars lilla Peter Connelly eller Baby P vilket resulterade i att jag storgrinar och mår skitdåligt bara tanken på vad den stackars lilla pojken fick gå igenom.
Nu kommer jag ägna flera timmar på att tänka på det och bli lessen, arg och frustrerad då jag vet att det är fler små liv som blir misshandlade och torterade av sina sk. föräldrar. Utan att man kan göra någonting för hur vet man bakom vilken stängd dörr detta sker?
Hur kan man göra så mot ett oskyldigt barn?!
Jag är inte så mycket för det här med öga för öga, men när det handlar om små barn som i det här fallet så tycker jag att  förövarna i fråga ska få betala med samma mynt. På "mamman" kan dom gärna även få begå en hysterektomi, alltså operera bort livmodern så att hon aldrig någonsin kan få barn igen. Styvpappan kan dom gärna kastrera och sedan är det fritt fram att göra exakt mot dom vad dom gjorde mot den lilla pojken.
Dödsstraff är i det här fallet för humant (och jag är absolut mot dödsstaff, tro det eller ej).
Men så fungerar det ju ej, utan om några år är dom förtsatt på fri fot med nya namn, nya identiteter och fri att leva sina liv.
Vilket straff va?
För inte tror jag att dom har vett att må dåligt över det dom gjort mot den lille...
Men en annan sak jag har svårt att förstå är hur socialen har missat hans sår och skador tillika sjukhuset. Hur i hela friden kan man missa att en ryggrad är knäckt... Helt ofattbart...
Oj oj oj...nog om detta...

Jag måste försöka tänka på något annat innan jag går under...

Jag har blivit en nörd på spel på Facebook. Hellre det kanske än WoW xP
Bra tidsfördriv när man har tråkigt, eller kanske för att undvika att städa.

Jag tror jag har den dam som börjar bli lite hungrig. Lika bra att fixa fram käk.

Ha det gott!