Jo, här har det hänt grejer :)
Nu har man hunnit landa lite så nu ska jag passa på att skriva innan vi beger oss hem från svärfars.

Lillasyster Mariam siade om att jag skulle föda på tisdagen den 23:e. Hon ringde och berättade om en dröm hon hade haft den natten om att jag skulle få just den dagen, fast samtidigt som det var när hon skulle börja skolan den 24:e. En pojke skulle det bli.

I tisdags begav vi oss till BM för koll. På vägen dit började jag känna av molande värk som pendlade mellan ryggslutet och "tjejmagen", detta höll i sig nästan hela vägen från Bjurholm till Umeå. Jag sa mest lite på skoj till Anton att nu börjar det nog hända grejer. 
Barnmorskan trodde inte vi skulle träffas mer förrens efterkollen så hon var lite förvånad över att pyret inte hade kikat ut än. Allt såg bra ut och BM kollade om det hänt något med tappen och det hade det gjort. Hon avslöjade aldrig hur öppen jag var men hon sa att hon fick in ett finger och skulle med lätthet få in två. Tanken då var att om några dagar måste det ha startat.

Vi for hem igen och väl hemma började jag snart känna av den molande värken igen. Lite rastlösa for vi runt lite i Bjurholm och stannade av hos Sara för att se hur det gick med flytten. Jag fick lite bebisgrejer av henne och det var där som värkarna började tillta och jag börja inse att det var på gång, på riktigt. Vi for sedan hem till Ellies farmor och farfar där värkarna blev mer och mer obehagliga. Jag ringde in till förlossningen och förklarade läget och att vi hade ca: en timmes färd dit. Hon tyckte vi kunde avvakta en timme och att jag ev. skulle duscha varmt och ta två alvedon (det vanliga med andra ord :) ). Jag duschade aldrig varmt men jag tog två alvedon som inte hjälpte alls. Runt kl 17:30 begav vi oss in till förlossningen. Vi blev hänvisade till ett undersökningsrum där jag fick lämna urinprov och en CTG lades. Vi tog aldrig in BB-väskan eller kameran just då utifall att vi inte skulle bli inlagda.
Allt såg bra ut och BM Åsa kollade om bebisen var fixerad och hur öppen jag var. Klockan var ca: 19:00 och jag var öppen 4 cm men det återsod en del av tappen kvar.

Jag blev inskriven och fick ett förlossningsrum A, där fick jag ligga återigen med CTG en stund.
Jag blev erbjuden att ligga i badkaret som jag även hade nämnt om i förlossningsplanen, där hade jag också skrivit att jag tänkte försöka mig på dykningstekniken och ville försöka få en sådan naturlig förlossning som möjligt.

Att få ligga i badkaret var nog en av det bästa jag gjort!
Det var verkligen lugnande, med endast levande ljus och aromljus och lugnande musik.
Jag låg där länge och väl och jobbade mig igenom värkarna, dom var fortfarande uthärdliga även fast dom tilltagit en del, sedan kom BM Åsa ville kolla lite CTG.
Klockan var då 20:00 och jag hade etablerade värkar. En stund senare skulle det göras ett skiftbyte och jag fick en ny BM som skulle komma att förlösa vår lilla skatt.


En paus från badandet och etablerade värkar konstaterat.

Jag fick återigen lägga mig i badkaret och där låg jag ännu en lång stund. BM Jeanette kom in lite då och då och lyssnade på bebisens hjärta. Där och då försvann tiden och jag vet inte hur länge jag låg men efter att vräkarna tilltagit ytterligare och dom verkligen gjorde ont, så ont att jag vred och vände mig i badkaret samtidigt som jag klämde sönder Antons hand och att slemproppen gått så klev jag upp och gick tillbaka till vårat förlossningsrum.
Där konstaterades det att jag var öppen 7 cm och jag blev erbjuden lustgas och pilatesboll.
Ack, ljuva lustgas och underbara Anton!
Att få klämma hans hand samtidigt som jag kämpade mig igenom dom enormt onda värkarna gjorde så mycket. Gratis fyllan som kom på köpet med lustgasen var ett pluss i kanten så jag kunde skratta lite mellan värkarna.


Klockan 23:23 öppen 7 cm och lite snurrig efter lustgasen ;P

I runda slängar var klockan runt efter midnatt när BM kom för att kolla CTG och i lustgasens dimmar berättade hon att jag var öppen 9 cm.
Wow! var det jag tänkte då. Tror till och med att jag frågade om det var sant ^^


Öppen 9 cm. Firar segern med lite mer lustgas ^^

Värkarna var olidliga och hon frågade om jag skulle kunna tänka mig sterila kvaddlar vilket jag tackade ja till och hon gick för att hämta ytterligare en BM som skulle hjälpa henne med det. Hur lång tid det gick där emellan och min första krystvärk vet jag inte riktigt men jag sa åt Anton att jag ville krysta varpå han ringde på klockan och både Jeanette och den andra BM kom in. Jag hade några "vanliga" värkar och klockan 01:24 började krystvärkarna (och därefter gick allt väldigt, väldigt snabbt).
Att beskriva krystvärkarna med ord går inte. Det är en sådan urkraft, så mäktig, att en människa kan inhysa denna styrka trodde jag aldrig. Jag upplevde den "skön" i den bemärkelsen att jag nu äntligen fick göra något istället för att genomlida den ena värken efter den andra. Och lätena som kom ur mig efter varje krystvärk skulle jag aldrig kunna efterlikna igen.

Klockan 01:30 gick vattnet och jag utropade hur skönt det var att vattnet gick.
Efter några krystvärkar så stannade värkarbetet av. Jag fick inga krystvärkar och dom frågade om jag hade någon värk men jag svarade att jag inte visste. Jag försökte krysta lite men urkraften jag kännt fanns inte där så jag slutade. Då blev det lite bråttom eftersom bebisens hjärtljud sjönk alldeles för mycket och läkaren tillkallades för att sätta en sugklocka, men innan hon hann komma så satte krystvärkarna igång igen.
Anton har berättat i efterhand att båda barnmorskorna tittade på varann som i förvåning för varje krystvärk, över hur stark jag var.

Klockan 01:42 den 24:e augusti kom en medtagen och långhårig liten tjej ut med ena handen först. Eftersom förlossningen skett så snabbt (20 min från första krystväken och 10 min efter att vattnet gick) var hon i chock och hon fördes snabbt ut men Anton hann nästan inte mer än ut i korridoren så skrek hon och börjat få lite färg.


5 minuter gammal ♥

Strax därefter fick jag mitt lilla troll på bröstet och det firade hon med att bajsa ner hela mig ;P


En stolt och oerhört lycklig men nerbajsad Sofie ;)

Pappa Anton fick dock ta henne en stund senare då jag behövdes sy då jag sprack en hel del. Läkaren sydde först och därefter BM, totalt sydde dom mig en timme och det har nog varit en av det obehagligaste jag någonsin varit med om. Men med hjälp av lustgas och två underbara barnmorskor som hjälpte mig med dyktekniken klarade jag av det utan att behöva åka in på OP och bli bedövad och det som hör till.

Runt klockan 06 på morgonen efter att blivit sydd, fått amma och dom fixat en säng till Anton fick vi äntligen sova alla tre.

Klockan 9 dagen därpå bar det av till BB där jag stannade ett dygn extra innan vi begav oss hem till Bjurholm.

Trots att jag sprack så pass mycket ( vilket jag aldrig kände av som tur är ^^ ) så kunde jag inte haft en bättre förlossning.


Det var en liten Nova-Li som gömde sig i magen :) ♥

Just det! Ska ju till BM i morgon, jag hoppas att något kan ha hänt, om inte annat så att hon kan göra en hinnsvepning och att det därefter händer grejer :)

Sist jag var där så vägde jag 64 kg och SF-måttet låg på 33 cm, hoppas att det hänt lite mer och att SF-måttet inte minskat ytterligare.

Har helt glömt bort "gissnings-listan" jag la upp för ett tag sedan. Det är ju några stycken som måste strykas från den ^^

Läget är densamma, ingen bebis verkar inte ha några planer på att kika ut. Inte idag iallafall... BF +7 idag, inga känningar, inga föraningar, no nothing så att säga. Ger mig den på att jag kommer bli igångsatt om någon vecka! Pyret kommer göra tvärtemot vad storasyster gjorde, tur att man inte kan gå över 10 veckor iallafall... ^^

• Sara gissar - 5:e augusti klockan: 20:42. Vikt: 3850 g och längd: 51 cm. Pojke
• Sandra gissar - 10:e augusti. Vikt: 3650 g och längd: 53 cm. Flicka
• Pappa Anton gissar - 14:e augusti. Vikt: 3350 g och längd: 48 cm. Pojke
• Daemon gissar - 13:e augusti. Vikt: 3000 g och längd: 45 cm. Pojke
• Devinia gissar - 17:e augusti. Vikt: 3300 g och längd: 55 cm. Pojke
• Mariam gissar - 19:e augusti. Vikt: 3520 g och längd: 52 cm. Pojke
• Momma Carina gissar - 20:e augusti klockan: 03:58. Vikt: 3850 g och längd: 51 cm. Pojke
• Glenn gissar - 22:a augusti. Vikt: 3250 g och längd: 51 cm. Pojke

Bara Glenns gissning kvar! Sparar med att stryka den "utifall att" ;P

Det har gått tre dagar nu och ingen bebis i sikte. Förnärvarande gör det inte mig inget, bebis får hellre vänta tills nästa vecka då pappa Anton har sin ledigvecka. Det är ändå med ett visst pirr man går och lägger sig på kvällen. Sista tanken innan ögonen sluts brukar vara "Är det i natt det sätter igång?". Varför just på natten vet jag inte, har för mig att de flesta förlossningar brukar starta på natten. Har en känsla av att det kommer bli så för mig.

Nu ska vi äta utav mina nybakta bullar, se om det går att äta :P

Igår var det dagen D, den beräknade födelsen av lilla pyret, men jag har haft på känn att krabaten där inne inte hade tänkt komma ut då hyreskontraktet löper ut. Och har således inte heller gjort :)

Nu är det bara att vänta. Lite nervöst är det då Anton jobbar kväll/natt hela denna vecka. Han far alltså kl:15 och kommer hem runt 03 tiden, det är tur att svärfars bor ett stenkast bort och kan skjutsa in mig om det skulle sätta igång då Anton är på jobbet. Från hans jobb är det inte alls långt till sjukhuset, jag däremot har ju dom där 6 milen in.

Jag kan inte påstå att jag har några speciella känningar. Häromkvällen hade jag lite förvärkar och idag har jag känt av några få, men jag räknar med att jag får gå över åtminstone 10 dagar. Den lilla inneboende lever för det mesta rövare och ibland känns det nästan som att h*n försöker gräva sig ut... Inte skönt :P
Trots att jag känner mig rätt trött har jag någon konstig överskottsenergi som har inneburit att jag har tvättat, dammsugit, skurat och bakat osv. För närvarande har jag hembakt kubb, brownies, morotskaka och äppelrutor i frysen (en del mer misslyckade än andra men ändock förjäkla god... om jag får säga det själv ;P). Detta har jag då gjort dom senaste dagarna och idag tror jag att jag ska ge mig på bullbakning. Att baka är så mycket roligare än att laga mat.
Och jag har inte under denna graviditet eller förra haft några riktiga cravings, men nu är jag nästan konstant sugen på pannkaka med glass och sylt.

Klådan har inte blivit bättre, snarare tvärtom och Tavegylen fungerar inte ett skit nu tycker jag. Värst är det när det kliar mellan fingrarna och tårna och i handflatorna och under fötterna. Jag har kliat sönder mina armar och ben och klådan driver mig till vansinne. Men det är nog bara att härda ut...

Nu har jag ju missat några vecko-magbilder men får bjuda på dagsfärska bilder på kaggen tagna här hos svärfars.

Vi har inte införskaffat nå intörnät än så det kommer nog fortsättningsvis bli lite sporadiska uppdateringar dessvärre. Och några bilder som lovat har jag inte med mig då jag för närvarande snyltar på svärmors internet och inte tagit med mig någon kamera... Shame on me...!

Hur som har det på slutspurten varit lite nervöst och oroligt. Vi kan börja med den överjävulska klådan jag har över hela kroppen. Det började på magen, och sedan händer, fötter, knäna för att slutligen vara över hela kroppen. Graviditetsklåda var ju den första tanken men eftersom jag även har utslag och prickar blev det mindre osäkert... Efter att ha dragits med denna klåda i två veckor ringde jag sjukvårdsrådgivningen i måndags som ordnade en tid för mig på vårdcentralen, där fick jag ta blodprov för att kolla levervärde men läkaren misstänkte nässelutslag, fick Tavegyl utskriven, åkte hem och började knapra. Kan säga att Tavegyl hjälper föga, iallafall för mig, däremot slocknar jag som en klubban säl efter att ha tagit dom :P

I går ringde läkaren då dom upptäckt förhöjda levervärden och jag skulle tillbaka dagen efter för att ytterligare några prover för gallsyra bla. Efter att ha lagt på började tankarna komma och snurra och havandeskapsförgiftning var en av dom som dök upp. Efter att ha pratat lite med mamma så tyckte hon jag skulle ringa spec.mvc bara för att kolla av och få någon som kunde lugna min oro lite. Efter att ha pratat med en BM där ringde en läkare från förlossningen som kunde lugna mig lite och de förhöjda levervärdena var inte så höga som jag trott, utan inom rimlig gräns då jag är gravid.

Idag bar det av för blodproverna och sedan till BM för att mäta magen då den sjunkit lite sen sist. Väl där kollade BM urin och blodtryck vilka båda var bra men efter att ha mätt magen så ringde hon till spec.mvc iom att magen eller bebisen inte växer som den ska. Här började det bli nervöst igen då BM sa att det kan finnas en risk för att jag skulle bli igångsatt om det visar sig att bebisen är för liten, att bli igångsatt var ju något jag helst inte ville, men hellre det än kejsarsnitt... Efter att ha ojat oss för att vi inte tagit med oss BB-väskan eller kameran (OM det skulle bli igångsättning idag) anlände vi till spec.mvc och ett tillväxt-ul. Efter att ha måttat och mätt så kunde BM återigen lugna både Anton och mig att allt såg bra ut, bra flöde i navelsträngen, bra med fostervattnet och bebisen är så livlig och har fina hjärtljud så vi kunde vara lugna, ingen igångsättning idag iallafall. Bebisens vikt är något mindre än "normalt", uppskattningsvis väger h*n 2879 gram. Alldeles lagom för mig att föda fram, sa BM ;) Men den har ju några dagar till att lägga på sig och jag skulle inte bli förvånad om jag går över två veckor och då har ju pyret nog lagt på sig ytterligare. Typiskt vore att jag går över så pass att jag måste bli igångsatt :P

Fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Undra när pyret känner sig redo och vill komma ut, spänningen stiger :)

Idag gick jag in i v.39 och har nu 13 dagar kvar till beräknad förlossning. Overkligt!
Dessvärre har jag fortfarande inga magbilder till godo men tänkte försöka fixa några till i morgon.
Vi var hos BM idag och allt såg bra ut, pyret är dock fortfarande rörligt och magen har sjunkit sen sist jag var där. Hon var lite konfunderad över detta, men som hon sa så kan det bero på att det var en annan BM som mätte sist. Hon ringde iallafall till spec.mvc men då det är så nära förlossning så var det inget dom tyckte behövdes kolla upp. Ska dock till BM igen nästa vecka för en ny mätning av magen.

Status i v.39
Vikt: 65 kg
Hjärtljud: 144
SF-mått: 34 cm


I övrigt går det sakta men säkert framåt. Nu är det mest mindre saker att fixa, tavlor som ska upp, mattor ska placeras ut osv. Lite onödigt dock att sätta upp tavlor och hyllor när det liks ska tapetseras men det blir inte nu på en gång och lite ombonat vill vi ju ha. Men jag kan nu säga att bebis är välkommen att entra världen närhelst h*n vill nu då det mesta i hemmet har funnit sin plats nu :)

Nu ska det kikas på film och sova!