Jo, här har det hänt grejer :)
Nu har man hunnit landa lite så nu ska jag passa på att skriva innan vi beger oss hem från svärfars.

Lillasyster Mariam siade om att jag skulle föda på tisdagen den 23:e. Hon ringde och berättade om en dröm hon hade haft den natten om att jag skulle få just den dagen, fast samtidigt som det var när hon skulle börja skolan den 24:e. En pojke skulle det bli.

I tisdags begav vi oss till BM för koll. På vägen dit började jag känna av molande värk som pendlade mellan ryggslutet och "tjejmagen", detta höll i sig nästan hela vägen från Bjurholm till Umeå. Jag sa mest lite på skoj till Anton att nu börjar det nog hända grejer. 
Barnmorskan trodde inte vi skulle träffas mer förrens efterkollen så hon var lite förvånad över att pyret inte hade kikat ut än. Allt såg bra ut och BM kollade om det hänt något med tappen och det hade det gjort. Hon avslöjade aldrig hur öppen jag var men hon sa att hon fick in ett finger och skulle med lätthet få in två. Tanken då var att om några dagar måste det ha startat.

Vi for hem igen och väl hemma började jag snart känna av den molande värken igen. Lite rastlösa for vi runt lite i Bjurholm och stannade av hos Sara för att se hur det gick med flytten. Jag fick lite bebisgrejer av henne och det var där som värkarna började tillta och jag börja inse att det var på gång, på riktigt. Vi for sedan hem till Ellies farmor och farfar där värkarna blev mer och mer obehagliga. Jag ringde in till förlossningen och förklarade läget och att vi hade ca: en timmes färd dit. Hon tyckte vi kunde avvakta en timme och att jag ev. skulle duscha varmt och ta två alvedon (det vanliga med andra ord :) ). Jag duschade aldrig varmt men jag tog två alvedon som inte hjälpte alls. Runt kl 17:30 begav vi oss in till förlossningen. Vi blev hänvisade till ett undersökningsrum där jag fick lämna urinprov och en CTG lades. Vi tog aldrig in BB-väskan eller kameran just då utifall att vi inte skulle bli inlagda.
Allt såg bra ut och BM Åsa kollade om bebisen var fixerad och hur öppen jag var. Klockan var ca: 19:00 och jag var öppen 4 cm men det återsod en del av tappen kvar.

Jag blev inskriven och fick ett förlossningsrum A, där fick jag ligga återigen med CTG en stund.
Jag blev erbjuden att ligga i badkaret som jag även hade nämnt om i förlossningsplanen, där hade jag också skrivit att jag tänkte försöka mig på dykningstekniken och ville försöka få en sådan naturlig förlossning som möjligt.

Att få ligga i badkaret var nog en av det bästa jag gjort!
Det var verkligen lugnande, med endast levande ljus och aromljus och lugnande musik.
Jag låg där länge och väl och jobbade mig igenom värkarna, dom var fortfarande uthärdliga även fast dom tilltagit en del, sedan kom BM Åsa ville kolla lite CTG.
Klockan var då 20:00 och jag hade etablerade värkar. En stund senare skulle det göras ett skiftbyte och jag fick en ny BM som skulle komma att förlösa vår lilla skatt.


En paus från badandet och etablerade värkar konstaterat.

Jag fick återigen lägga mig i badkaret och där låg jag ännu en lång stund. BM Jeanette kom in lite då och då och lyssnade på bebisens hjärta. Där och då försvann tiden och jag vet inte hur länge jag låg men efter att vräkarna tilltagit ytterligare och dom verkligen gjorde ont, så ont att jag vred och vände mig i badkaret samtidigt som jag klämde sönder Antons hand och att slemproppen gått så klev jag upp och gick tillbaka till vårat förlossningsrum.
Där konstaterades det att jag var öppen 7 cm och jag blev erbjuden lustgas och pilatesboll.
Ack, ljuva lustgas och underbara Anton!
Att få klämma hans hand samtidigt som jag kämpade mig igenom dom enormt onda värkarna gjorde så mycket. Gratis fyllan som kom på köpet med lustgasen var ett pluss i kanten så jag kunde skratta lite mellan värkarna.


Klockan 23:23 öppen 7 cm och lite snurrig efter lustgasen ;P

I runda slängar var klockan runt efter midnatt när BM kom för att kolla CTG och i lustgasens dimmar berättade hon att jag var öppen 9 cm.
Wow! var det jag tänkte då. Tror till och med att jag frågade om det var sant ^^


Öppen 9 cm. Firar segern med lite mer lustgas ^^

Värkarna var olidliga och hon frågade om jag skulle kunna tänka mig sterila kvaddlar vilket jag tackade ja till och hon gick för att hämta ytterligare en BM som skulle hjälpa henne med det. Hur lång tid det gick där emellan och min första krystvärk vet jag inte riktigt men jag sa åt Anton att jag ville krysta varpå han ringde på klockan och både Jeanette och den andra BM kom in. Jag hade några "vanliga" värkar och klockan 01:24 började krystvärkarna (och därefter gick allt väldigt, väldigt snabbt).
Att beskriva krystvärkarna med ord går inte. Det är en sådan urkraft, så mäktig, att en människa kan inhysa denna styrka trodde jag aldrig. Jag upplevde den "skön" i den bemärkelsen att jag nu äntligen fick göra något istället för att genomlida den ena värken efter den andra. Och lätena som kom ur mig efter varje krystvärk skulle jag aldrig kunna efterlikna igen.

Klockan 01:30 gick vattnet och jag utropade hur skönt det var att vattnet gick.
Efter några krystvärkar så stannade värkarbetet av. Jag fick inga krystvärkar och dom frågade om jag hade någon värk men jag svarade att jag inte visste. Jag försökte krysta lite men urkraften jag kännt fanns inte där så jag slutade. Då blev det lite bråttom eftersom bebisens hjärtljud sjönk alldeles för mycket och läkaren tillkallades för att sätta en sugklocka, men innan hon hann komma så satte krystvärkarna igång igen.
Anton har berättat i efterhand att båda barnmorskorna tittade på varann som i förvåning för varje krystvärk, över hur stark jag var.

Klockan 01:42 den 24:e augusti kom en medtagen och långhårig liten tjej ut med ena handen först. Eftersom förlossningen skett så snabbt (20 min från första krystväken och 10 min efter att vattnet gick) var hon i chock och hon fördes snabbt ut men Anton hann nästan inte mer än ut i korridoren så skrek hon och börjat få lite färg.


5 minuter gammal ♥

Strax därefter fick jag mitt lilla troll på bröstet och det firade hon med att bajsa ner hela mig ;P


En stolt och oerhört lycklig men nerbajsad Sofie ;)

Pappa Anton fick dock ta henne en stund senare då jag behövdes sy då jag sprack en hel del. Läkaren sydde först och därefter BM, totalt sydde dom mig en timme och det har nog varit en av det obehagligaste jag någonsin varit med om. Men med hjälp av lustgas och två underbara barnmorskor som hjälpte mig med dyktekniken klarade jag av det utan att behöva åka in på OP och bli bedövad och det som hör till.

Runt klockan 06 på morgonen efter att blivit sydd, fått amma och dom fixat en säng till Anton fick vi äntligen sova alla tre.

Klockan 9 dagen därpå bar det av till BB där jag stannade ett dygn extra innan vi begav oss hem till Bjurholm.

Trots att jag sprack så pass mycket ( vilket jag aldrig kände av som tur är ^^ ) så kunde jag inte haft en bättre förlossning.


Det var en liten Nova-Li som gömde sig i magen :) ♥

5 Kommentarer
Direktlänk Allmänt