Nu har vi intörnät här hemma, äntligen!
Det var så länge sedan nu så det är nästan så att man har glömt bort hur det funkar. Satt nästan och väntade på den där härliga upprigningstonen som man genomled i tidigare tonår när man skulle koppla upp sig :P

Jag är nästan helt allena. En sovande Nova-Li i sin korg gör sig påmind ibland med sina söta grymtningar. Fjanton snarka i sängen efter att ha jobbat natt och Ellie gör storstan med farmor. Klockan 20 över nio tog hon farmor på bussen och drog till Umeå. Så här sitter jag nu och insuper lugnet och tystnaden, blickar ut till de halvnakna träden utanför och känner hur det osar filosofi och poesi om mig ^^

Idag står tvättning och städning på listan. Jag började lite smått igår så nu återstår dammsugning och skurning. Yay!

Jag har den senaste tiden blivit varse hur treårstrots egentligen är. Jag vet inte om det är en kombination av svartsjuka och omställningen till att inte vara den enda om uppmärksamheten eller om det enbart är trots. Men som en finne i röven och med en släng av hemorrojder kan hon vara. Inge gnälliga Ellie här inte, snarare gallsrika, spotta slå händer i bordet eller det som är närmast, veva och vifta och stampa småföttren och what not. I förrgår började jag med att bära in henne i rummet sitt vilket fick den effekten att hon i sin tur öppnar dörren srkiker något obegripbart och smäller igen dörren igen. Det å andra sidan påminner mig svagt om något eller någon.... ^^
Andra gången jag stängde in henne slutade med att hon satt där och lekte och jag med henne.
Hon åker in på rummet sitt om hon spottar eller slåss efter några tillsägelser. Jag har även testat att bara ignorera henne också med blandat resultat. Ibland blir hon än värre och andra gånger slår det bara om och hon kommer och kryper upp och är den där gotjejen hon annars alltid är. Det är svårt det där med hur man ska bemöta trotset. Många gånger går jag ner på hennes nivå och försöker ta ögonkontakt och prata med en lugn och bestämd röst, just sådär super pedagoiskt och bra medans jag ibland blir tokarg jag med. Men det blir väl folk av henne med hoppas jag ;)
Jobbigast är nog på kvällen när hon ligger och sover så lungt och sött och det dåliga samvetet slår till och man känner sig som världens sämsta mamma.

♥

Nova-Li tar det mesta med ro men uppskattar inte när storasyster drar igång och skriker som värst. Hon är fortfarande mer eller mindre bosatt vid bröstet och där ligger hon nuförtiden och jollrar och skrattar efter avslutat mål ♥ Första gången började jollra var när vi var i Ö-vik sist och i samband med jollret skrattade hon också, inte bara log utan verkligen skrattade. Man glömmer bort vilken magisk känsla dessa till synes små saker ger. Det första leendet, det första jollret, det första skrattet... Underbart!
Idag är trollet lite över 7 veckor. Tiden går alldeles för fort ibland, innan man vet ordet av är hon hela ett år.

Lill knubbisen ;)