Denna helg blir en ensam helg för min del då herr A har begav sig till Härnösand och sin bror och Parkfesten igår.
Jag jobbar hela helgen så jag kunde inte följa med, men för mig gör det detsamma. Det hade varit kul att få träffa André men desto mindre roligt att spendera en halv helg med onyktert och halvonyktrert folk som dessutom har en förmåga att snarka som en hel konvoj = lite alt. ingen sömn alls.

På tal om sömn så har jag i flera dagar i sträck lyckats vakna tidigt på morgonen och pigg som en lärka och utan ngt hjälpmedel dessutom.
Det är inte likt mig då jag gärna sover extra länge bara för att jag vet att jag kan.
Jag sover gärna 10 timmar per natt.
Jag funderar på om det är kroppen som kanske börjar förbereda mig för kommande tid med sömnbrist och uppstigning i tid och otid för att tillfredsställa den kommande lilla bebins behov.

Jag har också märkt att jag blivit så himla blödig och fjantig. Det måste ha att göra med grav.hormoner.
Gråta kan jag göra för väldigt lite... När jag var 14 år och såg Titanic på bio för tredje gången lyckades jag klämma fram några tårar där på slutet. Jag kände mig dum som inte grät fast det var så sorgligt och mer än halva biosalongen grät.
Nu krävs det väldigt lite för att jag ska kunna fälla en tår.
Men det som förvånar mig mest är hur mörkrädd jag har blivit.
Och särskilt när jag är ensammen hemma. Igår var jag tvungen att ha sovrumsdörren på glänt och halllampan tänd för att jag skulle våga somna.
Annars vill jag gärna ha så mörkt som möjligt när jag ska sova.
Dom som känner mig vet hur mycket jag älskar skräckisar, rysare, pskyologiska thrillers osv. Nu vågar jag inte se sånt själv alls. Mycket märkligt hur det kan te sig.

I morgon börjar jag kl 15 och jobbar till ca 23.
Drygt.
Får hålla tummarna på att det inte blir så vansinnigt med folk bara. Ingenting vill fungera dessutom.

Näe nu ska jag natta djuren, ta lite kvällsfika och sedan sussa.

Until next time...