Första inlägget i min första blogg.

Sprängande huvudvärk, som om ett dussin små jävlar just lärt sig stepppa, steppar de över min arma hjärna med vassa klackar...
Med 0 huvudvärkstabletter hemma och ingen cola så långt ögat kan nå får jag nog gilla läget, ta en snus, le förnöjt och börja planera en trevlig hämd för dessa steppande småjävlar...

I morgon är det dags för jobb igen, kväll. Inget som jag ser överdrivet fram emot, särskilt inte med ett munsår som börjar anta formen som Afrika på världskartan.
Det hade väl varit en sak om man inte hade kunder att bemöta... Men att se skräcken i ögonen på dessa stackare medans man tar deras beställning, viskningarna om huruvida det är ett levande ting...näe det är inge vidare kul.
Okej...det var en grov överdrift. Det håller på att läka men ser inte så attraktivt ut, värre är att så fort man ler så spricker det upp och man börjar blöda. Hur fräscht är det på en skala?

Kan inget gå min väg?


Det blev ett pessimistiskt första inlägg, vilket kanske inte var meningen, men ikväll skyller jag allt på de steppande småjävlarna...