Häromdagen fick jag det sorgsna meddelandet att två av mina systrars pappa har omkommit. Ännu en gång blir man påmind om hur skört livet är. Jag känner med mina systrar. Det gör ont i mig för deras skull. Själv har jag inte så mycket minnen av honom. Men ett starkt minne som jag har utav var när han skulle hämta eller lämna Elina och Julia hos min pappa och hans fru och han stod där med ett leende och svarta solglasögon och jag tyckte han var så gränslöst cool.

Och självklart börjar jag tänka på min egen pappa. Min pappa som bor så långt bort man kan komma, så känns det iallafall. Afrika ligger långt härifrån... Vi träffas en gång om året när dom kommer på semester hit till Sverige och det smärtar så mycket varje gång. Han är min pappa men vi känner inte varandra. Vi är far och dotter men vi är främlingar. Och jag vet inte om vi någonsin kommer att en riktig relation annat än dessa samtal vid födelsedagar och jul och dom korta och hektiska dagarna på sommrarna. Och en dag kommer han inte finnas mer och det skrämmer mig vanvettigt.
Jag trodde att med det skulle gå bort med åren att man kanske växer ifrån den här saknaden, men det gör man inte. Den ligger där som ett halvläkt sår till den rivs upp till ett stort gapande sår om och om igen. Det gör ont. Men man försöker att slå bort det. Man vill inte visa det. När man träffar honom vill man inget annat än att krypa upp i hans knä och insupa doften av sin pappa. Men det gör man ju såklart inte, haha, hur skulle det se ut?!
Jag undrar ibland om han vet hur mycket han egentligen betyder. Hur viktig han är för mig och inte bara för mig utan mina systrar. För hur det än är, även om vi inte träffas så ofta så älskar jag honom gränslöst och även om minnen av honom bleknat med åren så har inte min kärlek för honom det. Och det ska han få veta. Denna sommar ska jag ta till vara på som om det vore den sista gången jag får träffa honom. För jag vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv om min pappa skulle gå bort alldeles förtidigt utan att han visste vad han betyder för mig. Hur mycket jag älskar och saknar honom. Han är ju min pappa!
Min roliga, knasiga, älskade pappa med kort stubin (precis som storasyster);)

 

 

Igår begav vi oss till Bjurholm. Ellie var som vanligt till en början lite bly för farmor och farfar men det släppte rätt snart. Det bjöds på semlor och annat gott, stackars Anton fick enbart titta på och inandas doften av det goda. Han bantar nämligen så vad han får äta är ganska begränsad. Jag försöker att inte fresta honom allt för mycket... ^^

Idag har det närmast varit vår här med endast 7-8 minusgrader och strålande sol. Så efter att Ellie sovit närmare två timmar på förmiddagen begav vi oss ut (vi = jag, Ellie och farmor Birgitta och vovven Matilda). Ellies farmor och farfar har tidigare köpt en sparklåda till Ellie och nu hade farfar målat den tidigare vit/gråa lådan härligt rosa. Så med den nymålade sparklådan och den reparerade sparken gav vi oss som sagt ut. Ellie njöt i fulla drag. Jag med. Perfekt sparkföre, vi gled likt sparkprinsessor där på vägen, gjorde en vacker spark-piruett och några andra avancerade spark-konster (ok, vi kan stryka det sista...). Men makalöst mysigt var det!
Efter spark-turen så fick Ellie också åka pulka, nu med farmor i spetsen. Vi tog oss en tur i ett skoterspår och även Anton tog sig ut i finvädret och gjorde oss sällskap. En kanondag!

 

Det jag brukar göra när jag sitter vid datorn är att läsa några bloggar och slösurfar lite. För ett tag sedan så snubblade jag över några skvallerbloggar där man får läsa om diverse avslöjanden och skvaller om våra "stor"bloggare här i Sverige. Där avslöjas att vissa redigerar sina bilder till ogienkännlighet och detta konstanta ljugandet. Har man en stor blogg så ska man tydligen ljuga sig blå för sina intet ont anande läsare. Och all denna drama kring alla dessa bloggare, bråk hit och bråk dit. Knivhuggningar i ryggen och hänga ut sina tidigare "vänner", falskhet och hyckleri. Men det är roande att läsa. Nästan lite som att se ett avsnitt ur Days of our Life (jag har inte alltför mycket att göra på mornarna ok?!). Hade aldrig hört talas om dessa bloggare innan jag snubblade över dessa skvallerbloggar, men jag nöjer mig med att läsa dom där än att gå in på någon av dessa bloggare, det är lite under min vädighet (var tvunget att ta en paus för att kissa, fast egentligen bajsade jag.. Kan dom så kan jag!) (... ljuga alltså...). Och självklart tror jag på allt vad dessa skvallerbloggar skriver. Lär ju vara högre sanningshalt i det dom skriver än alla dessa "stor"bloggare ^^
Nog om detta.

Från det ena till det tredje vårat linoleum golv som löper från sovrum, genom hall och till köket ser faktiskt bedrövligt ut. Främst i vårat sovrum och köket. När vi flyttade in erbjöd dom faktiskt sig att byta ut golvet i sovrummet pga de stora groparna som finns i golvet. Men vi avböjde tillsvidare pga att om det skulle hända det nya golvet någonting så skulle det troligtvis stå oss dyrt den dagen vi flyttar (turligt nog har vi sängen som döljer dessa gropar). Men dom erbjöd inget för att göra något åt golvet i köket...

 

Så här ser det ut i vårat kök. För att dölja alla dessa gropar skulle nästan krävas en heltäckningsmatta. Vi har matbordet som döljer vissa och en matta som döljar andra men inte alla. Men om dom hade erbjudit sig att byta golvet i köket hade vi säkert tackat nej till det också pga ovan skäl. Men trist är det då det inte är så vackert med alla dessa smågropar överallt.

Ellie har haft feber två nätter i rad. Vi misstänker att det är tänderna som ställer till det och i natt var en riktigt jobbig natt. Ellie vaknade runt klockan tre och jag lyfte över henne till våran säng men hon fick ingen ro alls. Sov en liten stund för att sedan vakna och gråta och så höll det på hela natten fram tills det att vi klev upp. Så varken jag eller Anton har fått oss någon vidare sömn. Det är dock i princip första natten sen vi fick henne som hon hållit oss sömnlösa en hel natt så man ska väl inte klaga alltför mycket, men ändock. Idag har hon varit lika pigg som vanligt så vi får väl se hur hon mår inatt. Förhoppningsvis så slipper hon feber.

Så lång!

Nästan så mycket väger vårat troll nu. 9.320 gram väger hon och är 75,5 cm lång. Hon följer kurvorna exemplariskt :D
Hon fick även två sprutor i vardera ben som inte uppskattades så mycket av en trött Ellie.

Vi var ner en sväng på stan innan BVC också. Var förbi VIVA för att prata med en vägledare angående plugg och så. Jag har ju bestämt mig för att jag vill utbilda mig till förskolelärare, men iom att jag inte hade världens bästa betyg (samlat betygsdokument) så måste jag ju såklart plugga upp några ämnen på komvux först, jag kan sedan ansöka om reell kompetens. Så till hösten sätter jag mig i skolbänken, motiverad som aldrig förr.
Man ångrar så bittert att man aldrig tog skolan så allvarlig när man var yngre...

Sitter och gruvar för att gå ut i tvättstugen, det är så förbaskat kallt ute.
Angående inlägget igår med fimparna.. Jag kan nog inte anklaga dom nyinflyttade grannarna då det inte bor någon där uppe än... Jag har varit säker på att det har flyttat in någon där uppe iom att jag hört hur det har tappats grejer i golvet och en kväll när klockan var kring tio på kvällen så var det några barn som hade rejs och himla stojigt och roligt där uppe. Mitt önsketänkande vill gärna tro att det jag hört är åt det övernaturliga, paranormala, hållet men så är det såklart inte. Min logiska slutsats är att man renoverar där uppe och att det är det jag hört och förmodligen samma renoveringsfolk som även varit gulliga och delat med sig av deras fimpar. Dom stojiga barnen kan tillhöra den familj som kanske flyttar in när det är tapetserat och klart, eller så har vi fått en släng av spökbarn... (jag tittade på Hemsökta hus, Ghosthunters och Spökhus på 4+ igår..). Nog om detta!
Måste kila ut till tvätten. Brrr

Ha det gott!

Trollunge ♥

Min älskade syster fyllde hela 20 år igår! Tänk vad tiden går snabbt. Jag mins när hon var en liten lintott fylld med bus och upptåg. Känns som det var nyss jag själv fyllde 20.

Igår upptäckte jag en fimp utanför oss här hemma på våran uteplats. Jag tänkte inte så mycket på det men idag kan jag räkna upp till sju fimpar som ligger där utanför i snön. Min första tanke var om det är våran nyinflyttade granne som har varit snäll och skänkt dessa fimpar till oss men kom att tänka på att vi hade ju en liten "fest" här hemma förra helgen. Kan ju hända att dom som var rökare kan ha slängt ut dom i snön. Ringde till Anton och frågade men den som rökte var väldigt omtänksam och fimpade i en ölburk, just pga. att han inte bara ville slänga fimparna hur som helst. Så antalet misstänkta är väldigt begränsande, det var iofs en till som rökte så det kan ju var han också. Men varför har jag då inte sett dom tidigare. Fimparna kan omöjligt ha tinat fram eftersom det är och har varit 20 minusgrader senaste dagarna. Kan finnas en möjlighet att fimparna blåst ner från grannens balkong, men risken känns inte så väldigt stor...Detta stör mig. Jag vill ha en fimpfri uteplats till sommaren och våren så man kan avnjuta våran gräsplätt utan att måste plocka någon annas surfimpar så inte Ellie tuggar upp dom. Ska avvakta och se om det tillkommer fler, i sånna fall får jag skicka upp Anton och be dom snällt att inte slänga ner fimpar till oss (konflikträdd som jag är).

Inte roligt...

 

Igår morse kläckte Ellie ur sig "Titta dä" samtidigt som hon pekade på mitt hårband som jag hade runt handleden. Hon tycker det är roligt att leka med den men tidigare har hon bara sagt "titta" och pekat, nu avancerade det lilla trollet och la till ytterligare ett ord :D
Hon brukar ibland säga "titta ampa" eller "bampa" (det varierar lite olika från gång till gång) samtidigt som hon pekar på lampan. Så roligt!
Vi har som ett piano som när man trycker på nån av tangenterna spelar olika melodier. Det är Ellies nya favorit. Då kryper hon dit, trycker på en tangent och dansar till musiken. Och med dansar så menar jag att hon håller upp pekfingrarna och rör hela överkroppen från sida till sida. Ibland håller hon upp handflatorna också och shakar loss ^^ Eller så ställer hon ig på alla fyra och skakar lillrumpan samtidigt som hon headbangar. Man kan inte bli sötare. Man dör lite varje gång hon gör så ;D
Allt hon gör tycker man är sött. och då menar jag allt. "Åh, titta hur sött hon stoppar upp fingret i näsan" kan Anton säga. "Kolla vad söta små harlortar hon har klämt ut" kan jag stolt utropa. "Åh, vilket sötlurv hon har" är Antons favorit. "Titta så sött". Sött, sött, sött. Tänk om hon får storhetsvansinne ;P
En annan grej hon har börjat med är att prata i telefon, hon tar antingen sin egen hand eller en sak till örat och ska prata också gör hon tittut. Oftast lyckas hon lägga båda händerna för ögonen men ibland kan en hand hamna på kinden och den andra på näsan.

Old news. Jag vet. Men denna låt fastnade verkligen efter första gången jag hörde den.

Krig har funnits i alla tider och kommer med stor sannolikhet att finnas tills den dagen människan inte längre existerar. Antingen har vi utrotat oss själva, eller så gör en naturkatastrof jobbet åt oss. Hur onödigt det än är så är det så många liv som förstörs, ärras för livet. Både för soldater och de civila. Man kan nog inte i sin vildaste fantasi veta vad de båda går igenom egentligen. Hur vriden soldaterna blir efter ett tag ute i krig, inte alla kanske, men många... Man vill nog inte veta vad som försiggår i de drabbade länderna där krig härjar som värst. Man skulle nog aldrig kunna få sig en god natts sömn någonsin igen.

 

På tal om något helt annat och bra mycket roligare så stod Ellie alldeles själv för första gången idag. Det handlade bara om sekunder innan hon druttade på ändan men ändock! Jag hurrade och gjorde en stolt segerdans likt Carlton i Fresh Prince in Bel Air.

 

 

Ungefär som Will Smith tittar på Carlton i klippet tittade Ellie på mig. I don't blame her...

 

Den 3:e mars börjar SVT1 visa True Blood igen, säsong 2. Jag längtar!

Och på måndag ska vi på BVC för ettårskontroll. Kul att se hur mycket hon växt sen sist, lilltrollet.

 

Näe, nu äre sängdags känner jag.

 

Ha det gott!

 

 

Jag har gjort något jag inte brukar göra. Nämligen ätit äpplen köpta på affären. Varför jag inte brukar göra det är pga att jag är allergisk. Det brukar klia i halsen och gommen och får mina läppar och tandkött att pulsera. Det är till största del pga det dom besprutar äpplen med som jag inte tål. Äpplen direkt plockade från träd har jag inga större problem att äta. Det kan göra lite ont i munnen efteråt men det är så vansinnigt gott så det är värt det.
Jag kunde inte motstå äppelskivorna jag skurit upp åt Ellie och jag tryckte i mig tre stycken i rask takt. Jag ångrar mig nästan.

I går röjde jag som sagt Ellies blivande rum. Så här såg det ut innan (OBS! Känsliga tittare varnas!):



Och efter:



Nu är det bara att forsla det som ska till förrådet. Riktigt skönt att ha det bortgjort.

Försökte ta en bild på Ellies gaddar men det var lättare sagt än gjort. Men en bild fick jag iallafall där man kan urskilja dom så risgrynen ;D

 

När jag ändå är igång med att ladda upp en massa bilder så kan ju även ladda upp de bilder jag skrev att jag skulle ladda upp för typ två månader sen... o.O



Måste ta reda på en trött Ellie.

Ha det gott!

Dagen till ära ska jag äntligen börja röja i Ellies rum. Känns som det kommer ta större delen av dagen, men det kommer vara så skönt när det är klart. Sen är det bara att påbörja jakten efter en hylla att ha leksaker, böcker och gosedjur på. Såg faktiskt en fin hörnhylla på blocket. Men vi har ingen släpvagn att frakta den på. Såg även en hylla från IKEA som var riktigt fin och till det överkomliga priset 595 kr. Synd bara att vi har en bit till IKEA här ifrån...

Vi tog en promenad tidigare i dag, jag, Anton och Ellie. Riktigt underbart väder, solen värmde skönt i ansiktet. Vi svängde förbi konsum och köpte lite bananer och äpplen till Elllie och lövbitar och sås till middagen. Just nu ligger stor och liten och tar sig en eftermiddagslur så det är nog bäst jag passar på att börja röja innan dom vaknar.

Ha en underbar Alla Hjärtans Dag!

Det känns mer som söndag än lördag. Kanke beror det på att det blev en oplanerad spontan hemmafest här i går. Fast en liten sådan, vilket jag tycker var skönt. Trots en högre ljudnivå och samtalsnivå utöver vad det brukar vara här hemma sov Ellie som en stock i sin spjälsäng fram till runt tolv då folket begav sig. Då blev det för tyst så hon vaknade till men somnade om lika fort.
Det var roligt att ha lite folk här hemma faktiskt, det händer tyvär inte alltför ofta. Och höjdpunkten var nog när Dick kom. Det var alltför längesen både jag och Anton träffade honom. En underbar och så himla kul människa. I hans sällskap har man aldrig tråkigt.
Trots att jag bara drack tre stycken Smirnoff Ice så är det som att jag skulle ha hållt igång hela natten (klockan ett dök jag ner bland kuddar och täcken).
Jag är inte bakis men trött, detta beror dock inte på det jag drack utan snarare att jag inte kunde sova inatt. Jag låg mest och vred och vände på mig. Jag kanske drack för mycket cola strax innan jag gick och la mig...
Jag kommer nog få bukspottscancer med tanke på hur mycket cola jag bälger i mig varje vecka.
Jag måste återigen fösöka dra ner på min fökärlek (läs: beroende) till cola. Men det är ju så gott gott gott!

I torsdags när vi var påväg hem till Umeå så började Anton prata om ev. flytt till Ö-vik. Det som gladde mig var att det var han som tog upp det. Jag har liksom inte vågat tro att han skulle vilja göra det. Nog för att han har sagt det tidigare att han skulle kunna tänka sig bo där. Men att han "skulle tänka sig att bo där" och att verkligen överväga att flytta har kännts så långt borta. Nackdelen är ju att han i sånnafall måste veckopendla och ha en övernattningslägenhet i Umeå och går vi mer minus än plus kanske det inte är värt det. Men han har gett mig i uppdrag att kolla läget lite, se hur en liknande lägenhet i Övik skulle kosta också osv. Det skulle i sånnafall inte hända i den absolut närmsta framtiden men så småningom. Det värmer verkligen i kropp och själ att han skulle göra en sådan sak för mig. Men inte bara för min skull. Han säger själv att han är less på Umeå och skulle faktiskt vilja bo i Övik. För mig skulle det innebära en enorm skillnad både socialt och lite psykiskt faktiskt. I Övik känner jag mig som hemma. Jag har min familj där, vänner och gamla klasskompisar. Där har jag vänner och bekanta som själv har barn. Anton skulle komma närmare sin bror som bor i Härnösand och även Dick som bor utanför Kramfors. Jag skulle få det närmare till Ida och anda barndomsvänner.
Åh, vad det skulle göra mig lycklig!
Men jag måste se det från ett realistiskt perspektiv och inte drömma mig iväg alltför mycket för är det inte genomförbart ekonomiskt så är det så lätt att bli besviken.
Men hoppas kan man alltid göra ;)
Han är för go och underbar min Anton.

I morgon är det Alla Hjärtans Dag. Jag vet inte vad jag ska hitta på för något till Anton. Jag ska baka honom något gott iallafall. Ellie vet jag inte vad hon har planerat ;P
Hon fick ett så fint vykort av farmor och farfar men hon blev lite sur när hon inte fick tugga och bita på det.

Ska ta och göra mig några mackor, börjar känna mig lite småsugen.

Ha det gott och kom ihåg att älska varandra!

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om detta inlägg. Börjar att skriva, ett helt A4, ångrar mig och raderar.
Börjar om igen, skriver om något annat. Ångrar mig och tar bort. Så nu skiter jag jag i det helt enkelt!

Ellie står har bredvid mig och försöker själv skriva ner några ord, slickar på datorn vilket hon självklart inte får så hon skakar demonstrativt på huvudet som hon brukar göra när hon gör något hon vet hon inte får.

 

Jag färgade förövrigt håret igår så nu har jag en mörkare nyans av brun, mörkbrun med andra ord!
Anton kom igår, skönt att ha han här. Han luktar så gott ;D
Ska överlåta datorn till mannen i fråga. Får se om vi tar oss en sväng på stan för att köpa oss en billig men väl fungerande stereo så vi kan avnjuta Sagan om ringen ljudböckerna om kvällarna när vi kommer hem.

Ha det gott!

I...can't...mooove!
Träningsvärken är värre än vad jag förväntade mig. Min lillebror skrattade åt min gång i går, jag ville flippa han på näsan men han har så lätt för att blöda näsblod och det ville jag trots allt bespara honom.
Men det var såå skönt efter passet. Jag var hög på endorfiner resten av kvällen, tror jag.
Det tråkiga är att jag har ingen att gå med i Umeå och jag är en sån person som väldigt ogärna gå själv. Jag vill gärna ha någon att göra bort mig med, som man kan skratta med när man gör helt fel eller om man råkar fisa högt så man kan skylla på den andra xP
Men det är väl bara att ta tjuren vid hornet och pallra sig till gymet själv.
Jag ska även kontakta en sjukgymnast så jag kan få hjälp att träna min rygg då jag lider av skolios och min rygg är delvis sned men sen så riskerar jag att få en puckel på ryggen. Jag vill ogärna sluta som Quasimodo, nog för att han är söt på sitt sätt men om han hade haft möjlighet till sjukgymnast och tränat ryggen hade han nog tagit den.

 

... Mobilen, alltså. Eller lever och lever den fungerar iaf. Den har vär varit död i sisådär en vecka men så förbarmade sig min mor över den  igår och look and behold den fungerar igen!
Hur länge är en annan femma. Den har till och från hängt sig och stängt av sig tills förra veckan då den bara la av och dog. Varken HLR eller defilibrator hjälpte, inte ens den jäkla mobilladdaren ville väcka den till liv.
Men mamma klarade det omöjliga och nu är det som sagt åter i brukbart skick.
Dock satt hon större delen av kvällen med den.

Jag pratade med min syster Sara tidigare idag och innan jag ens visste ordet av så hade jag tydligen tackat ja till att följa med henne på ett motionspass klockan 19 ikväll.
Jösses! Jag hoppas jag inte skadar andra eller mig själv för allvarligt, trampar tår, sparkar på smalben, ett finger i ögat...
Man vet aldrig vad som kan hända.
Nej, men det ska nog gå fint. Jag får bara se till att stretcha ordentligt efteråt bara.
Fy vilken träningsvärk jag kommer att få.

Jajemen! I fredags i Bjurholm vid frukostbordet såg jag en begynnande liten gadd på den annars så tandlösa nederkäken. Jag har tyckt att det kännts lite svullen när man varit där och fingrat och igår så kunde man till och med känna det lilla risgrynet. Så i fredags när vi anlände till Ö-vik så inhandlade vi både en tandborste och tandkräm till trollet.
Hon har ju fått lekt lite med en tandborste tidigare men jag var lite osäker på hur hon skulle reagera när man verkligen borstade henne. Jag hade inte behövt oroa mig då jag mest möttes av skratt när jag for med borsten över hennes tandkött och den lilla, lilla begynnelsen till tand.
Ibland känns det som att hon gör det alldeles för lätt för oss att vara hennes föräldrar och det oroar mig pga att jag bävar att vi kommer få igen det dubbelt så mycket när hon blir äldre. Trotsålder, tonår osv...
Så behöver det ju inte bli men, jag intalar mig och föreställer mig det så när den dagen kommer att man kan vara så när förberedd. På samma sätt som när jag intalade och föreställde mig hur jobbigt det skulle bli med sömnlösa nätter och trötta dagar med en skrikande bebis. Det blev ju inte så då så man kanske har tur i fortsättningen också ;P

Ellie och Kusin Wilma

I övrigt så har vi mest tittat på film (Law Abiding Citizen, Fame, The Ugly Truth samt Sherlock Holmes), spelat Cluedo och umgåtts.

Nu har jag bara ett kapitel kvar av När jag hör din röst (New Moon).
Jag vet inte hur jag ska göra om jag ska påbörja den tredje boken eller om jag ska börja läsa någon annan bok (bara för att dra ut på det så mycket som det går). Jag har ju några Isfolket böcker med mig, men dom är ju som att läsa sportbilagan för en icke sportintresserad (jag) i jämförelse. Frågan är om jag kommer kunna att inte läsa tredjeboken, eller om jag kommer slänga mig efter den som en gam över ett kadaver efter jag läst detta sista kapitel... Det återstår att se...
Nåväl, nu ska jag ägna lite tid med dotra min som sitter och klappar händer och vill att jag ska busa med henne.

Ha det gott!