Häromdagen fick jag det sorgsna meddelandet att två av mina systrars pappa har omkommit. Ännu en gång blir man påmind om hur skört livet är. Jag känner med mina systrar. Det gör ont i mig för deras skull. Själv har jag inte så mycket minnen av honom. Men ett starkt minne som jag har utav var när han skulle hämta eller lämna Elina och Julia hos min pappa och hans fru och han stod där med ett leende och svarta solglasögon och jag tyckte han var så gränslöst cool.

Och självklart börjar jag tänka på min egen pappa. Min pappa som bor så långt bort man kan komma, så känns det iallafall. Afrika ligger långt härifrån... Vi träffas en gång om året när dom kommer på semester hit till Sverige och det smärtar så mycket varje gång. Han är min pappa men vi känner inte varandra. Vi är far och dotter men vi är främlingar. Och jag vet inte om vi någonsin kommer att en riktig relation annat än dessa samtal vid födelsedagar och jul och dom korta och hektiska dagarna på sommrarna. Och en dag kommer han inte finnas mer och det skrämmer mig vanvettigt.
Jag trodde att med det skulle gå bort med åren att man kanske växer ifrån den här saknaden, men det gör man inte. Den ligger där som ett halvläkt sår till den rivs upp till ett stort gapande sår om och om igen. Det gör ont. Men man försöker att slå bort det. Man vill inte visa det. När man träffar honom vill man inget annat än att krypa upp i hans knä och insupa doften av sin pappa. Men det gör man ju såklart inte, haha, hur skulle det se ut?!
Jag undrar ibland om han vet hur mycket han egentligen betyder. Hur viktig han är för mig och inte bara för mig utan mina systrar. För hur det än är, även om vi inte träffas så ofta så älskar jag honom gränslöst och även om minnen av honom bleknat med åren så har inte min kärlek för honom det. Och det ska han få veta. Denna sommar ska jag ta till vara på som om det vore den sista gången jag får träffa honom. För jag vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv om min pappa skulle gå bort alldeles förtidigt utan att han visste vad han betyder för mig. Hur mycket jag älskar och saknar honom. Han är ju min pappa!
Min roliga, knasiga, älskade pappa med kort stubin (precis som storasyster);)