I...can't...mooove!
Träningsvärken är värre än vad jag förväntade mig. Min lillebror skrattade åt min gång i går, jag ville flippa han på näsan men han har så lätt för att blöda näsblod och det ville jag trots allt bespara honom.
Men det var såå skönt efter passet. Jag var hög på endorfiner resten av kvällen, tror jag.
Det tråkiga är att jag har ingen att gå med i Umeå och jag är en sån person som väldigt ogärna gå själv. Jag vill gärna ha någon att göra bort mig med, som man kan skratta med när man gör helt fel eller om man råkar fisa högt så man kan skylla på den andra xP
Men det är väl bara att ta tjuren vid hornet och pallra sig till gymet själv.
Jag ska även kontakta en sjukgymnast så jag kan få hjälp att träna min rygg då jag lider av skolios och min rygg är delvis sned men sen så riskerar jag att få en puckel på ryggen. Jag vill ogärna sluta som Quasimodo, nog för att han är söt på sitt sätt men om han hade haft möjlighet till sjukgymnast och tränat ryggen hade han nog tagit den.