Det känns mer som söndag än lördag. Kanke beror det på att det blev en oplanerad spontan hemmafest här i går. Fast en liten sådan, vilket jag tycker var skönt. Trots en högre ljudnivå och samtalsnivå utöver vad det brukar vara här hemma sov Ellie som en stock i sin spjälsäng fram till runt tolv då folket begav sig. Då blev det för tyst så hon vaknade till men somnade om lika fort.
Det var roligt att ha lite folk här hemma faktiskt, det händer tyvär inte alltför ofta. Och höjdpunkten var nog när Dick kom. Det var alltför längesen både jag och Anton träffade honom. En underbar och så himla kul människa. I hans sällskap har man aldrig tråkigt.
Trots att jag bara drack tre stycken Smirnoff Ice så är det som att jag skulle ha hållt igång hela natten (klockan ett dök jag ner bland kuddar och täcken).
Jag är inte bakis men trött, detta beror dock inte på det jag drack utan snarare att jag inte kunde sova inatt. Jag låg mest och vred och vände på mig. Jag kanske drack för mycket cola strax innan jag gick och la mig...
Jag kommer nog få bukspottscancer med tanke på hur mycket cola jag bälger i mig varje vecka.
Jag måste återigen fösöka dra ner på min fökärlek (läs: beroende) till cola. Men det är ju så gott gott gott!

I torsdags när vi var påväg hem till Umeå så började Anton prata om ev. flytt till Ö-vik. Det som gladde mig var att det var han som tog upp det. Jag har liksom inte vågat tro att han skulle vilja göra det. Nog för att han har sagt det tidigare att han skulle kunna tänka sig bo där. Men att han "skulle tänka sig att bo där" och att verkligen överväga att flytta har kännts så långt borta. Nackdelen är ju att han i sånnafall måste veckopendla och ha en övernattningslägenhet i Umeå och går vi mer minus än plus kanske det inte är värt det. Men han har gett mig i uppdrag att kolla läget lite, se hur en liknande lägenhet i Övik skulle kosta också osv. Det skulle i sånnafall inte hända i den absolut närmsta framtiden men så småningom. Det värmer verkligen i kropp och själ att han skulle göra en sådan sak för mig. Men inte bara för min skull. Han säger själv att han är less på Umeå och skulle faktiskt vilja bo i Övik. För mig skulle det innebära en enorm skillnad både socialt och lite psykiskt faktiskt. I Övik känner jag mig som hemma. Jag har min familj där, vänner och gamla klasskompisar. Där har jag vänner och bekanta som själv har barn. Anton skulle komma närmare sin bror som bor i Härnösand och även Dick som bor utanför Kramfors. Jag skulle få det närmare till Ida och anda barndomsvänner.
Åh, vad det skulle göra mig lycklig!
Men jag måste se det från ett realistiskt perspektiv och inte drömma mig iväg alltför mycket för är det inte genomförbart ekonomiskt så är det så lätt att bli besviken.
Men hoppas kan man alltid göra ;)
Han är för go och underbar min Anton.

I morgon är det Alla Hjärtans Dag. Jag vet inte vad jag ska hitta på för något till Anton. Jag ska baka honom något gott iallafall. Ellie vet jag inte vad hon har planerat ;P
Hon fick ett så fint vykort av farmor och farfar men hon blev lite sur när hon inte fick tugga och bita på det.

Ska ta och göra mig några mackor, börjar känna mig lite småsugen.

Ha det gott och kom ihåg att älska varandra!