Turn up the volume! Njuuut...

Igår kom Anton hit (äntligen! :) ) På kvällskvisten satte vi oss och såg en uppföljare till en film som jag längtat i flera år efter. En uppföljare till en av världens bästa filmer, The Boondock Saints, nämligen The Boondock Saints II: All Saints Day.
Men jag måste säga att jag blev väldigt besviken faktiskt. Karaktärerna kändes för överdrivna. Det var för mycket humorinslag i uppföljaren som gjorde att filmen kändes mer som en komedi än en action. Inga riktiga storslagna scener som i första filmen. Det var väl mer på slutet som man fick lite känsla. FBI agenten Eunice hade dom försökt att efterlikna Willem Dafoes orginella och något udda karaktär. Kanske inte eftrelikna själva karaktären men det udda och orginella. Det kändes fel. Även bröderna Connor och Murphy var lite av en besvikelsle (trots att dom är oerhört härliga att vila ögonen på), för krystat nästan och man fick inte den gåshuds-känsla som man får varje gång man tittar på första filmen. Jag trodde först inte att det var samma ressigör/manusförfattare som till första pga den enorma skillnaden filmerna emellan. Men det var det ju, vilket fick mig nästan att bli ännu mer besviken.
Men jag hade nog alldeles för höga förväntningar efter alla dessa år av längtan till en uppföljare. All Saints Day slutar på så sätt att det kan tänkas komma en till uppföljare och om det gör det hoppas jag innerligt att den blir bättre än tvåan.

En underbar scen från The Boondock Saints.

Älskar, älskar, ä l s k a r  Willem Dafoe