Ellie the red nose baby.

Det vart, tack och lov, bara en rödslagen näsa. Men jag kände mig som världens mest oansvariga morsa ändå...

När man har små barn i synnerhet och barn i allmänhet så är det ofrånkomligt att det ramlar och slår sig, snubblar och faller osv. Men man kan inte hjälpa att när det händer så får man så dåligt samvete och känner sig som en dålig mamma. Särskilt när det i vissa fall kan undvikas. Men även när det kan undvikas så händer det iallafall.

Mammahjärtat blöder lika mycket varje gång det händer och kommer väl att göra det varje gång hon slår illa sig.

I det här fallet fick och hon tröstsnutta tutte. Men det kommer hon ju inte kunna göra i evighet. Fast det kommer väl en tid då det räcker med att ge ett mamma eller pappa-plåster (dvs. att blåsa på det onda) eller att bara sätta dit ett Bamseplåster (beroende på hur pass illa dom ramlat såklart).

Från det jag själv var liten och gjorde illa mig är det två incidenter jag aldrig lär glömma.

Den gången då jag hoppade i sängen och spräckte ögonbrynet i hyllan ovanför sängen och den gången då jag ramlade ner från källarkulla och trodde jag skulle få ett stort blåmärke över hela magen och ev. en hjärnskakning a la Madicken ^^

2 Kommentarer
Direktlänk Allmänt