Mors Dag
Dagen har varit som en söndag bör vara. Det har med andra ord inte gått många knop, dagen till ära ^^
Vi har ätit paj och kladdkaka bland annat som vi fått av momma.
Mamma var och jobbade så det har främst bara varit vi syskon hemma.
Jag har plockat på mig en massa urvuxna kläder som Ellies kusiner haft samt några skor.
Kläder till små barn kan man nästan aldrig ha för mycket utav :)
Kikade nyss på Dead Silence med syster och bror.
Det handlar om en man vars fru blir mördad efter att han fått ett paket innehållande en buktalardocka som levererat anonymt till honom.
Han beger sig till sin hemstad för att undersöka hans hustrus död då han självklart sammankopplar dockan med hennes död, hemstaden, och den ramsa som han hört som barn:
Det var rätt hyffsad. Förutsägbar men det märks ändå att det är samma regissör som gjort Saw, inte minst på musiken och självklart slutet.
Men jag saknar filmer som slår en med häpnad, som är totalt oförutsägbar och som får en att sitta fem-tio minuter efter att filmen slutat och fundera vad fan det var som hände.
Eller då man måste se om filmen två-tre gånger innan man riktigt hänger med och filmer där dom lämnar utrymme för egen tolkning, där man själv får avgöra vad som är sant eller ej.
Eller sånna riktiga nagelbitare, där man sitter som på nålar filmen igenom och som får en att sova med hela lägenheten tänd.
Fast å andra sidan klarar jag det så bra själv. Jag är nämligen expert på att skrämma upp mig själv utan att behöva sen en skräckis.
Ett tag hade jag sett så mycket skräckfilmer att jag vart helt immun. Inget kunde skrämma mig riktigt.
Men det kom nog och bet mig i ändan när jag var gravid med Ellie och en bra lång tid efter det ^^
Men jag kan ju också säga som så att jag kommer nog aldrig köpa en buktalardocka till Ellie ;P
Vi har ätit paj och kladdkaka bland annat som vi fått av momma.
Mamma var och jobbade så det har främst bara varit vi syskon hemma.
Jag har plockat på mig en massa urvuxna kläder som Ellies kusiner haft samt några skor.
Kläder till små barn kan man nästan aldrig ha för mycket utav :)
Kikade nyss på Dead Silence med syster och bror.
Det handlar om en man vars fru blir mördad efter att han fått ett paket innehållande en buktalardocka som levererat anonymt till honom.
Han beger sig till sin hemstad för att undersöka hans hustrus död då han självklart sammankopplar dockan med hennes död, hemstaden, och den ramsa som han hört som barn:
"Beware the stare of Mary Shaw. She had no children, only dolls. And if you see her in your dreams, be sure you never, ever scream. If she finds you, remember this, There's only one thing that can save you: silence. Shhh..."
Det var rätt hyffsad. Förutsägbar men det märks ändå att det är samma regissör som gjort Saw, inte minst på musiken och självklart slutet.
Men jag saknar filmer som slår en med häpnad, som är totalt oförutsägbar och som får en att sitta fem-tio minuter efter att filmen slutat och fundera vad fan det var som hände.
Eller då man måste se om filmen två-tre gånger innan man riktigt hänger med och filmer där dom lämnar utrymme för egen tolkning, där man själv får avgöra vad som är sant eller ej.
Eller sånna riktiga nagelbitare, där man sitter som på nålar filmen igenom och som får en att sova med hela lägenheten tänd.
Fast å andra sidan klarar jag det så bra själv. Jag är nämligen expert på att skrämma upp mig själv utan att behöva sen en skräckis.
Ett tag hade jag sett så mycket skräckfilmer att jag vart helt immun. Inget kunde skrämma mig riktigt.
Men det kom nog och bet mig i ändan när jag var gravid med Ellie och en bra lång tid efter det ^^
Men jag kan ju också säga som så att jag kommer nog aldrig köpa en buktalardocka till Ellie ;P
Trackback