Älskade dumma lillebror!
Men mammas magkänsla säger att det kommer gå bra och jag litar fullständigt på det. Men ändå så är jag skitorolig! Ont i magen... Tankar som irrar och far. Hur pass allvarligt? Kommer det att lämna men? Blir han helt återställd?
Försöker förtvivlat få tag på Anton som är på jobbet men han verkar befinna sig någonstans där det inte finns täckning. Vill ha tag på honom NU så jag kan fara till sjukhuset till min lillebror, jag vill vara i hans närhet. Krama mamma och storasyster som också farit från Ö-vik hit...
Usch! Detta är ingen rolig lördag...
Låg nyss i Daemons famn och grät. Jag är så jävla orolig. Önskar så innerligt att vi hade bil och körkort så vi kunde åka och träffa honom.
Och precis som du så tänker jag på en massa risker. Tänk om han blir hjärnskadad för livet och vi aldrig får tillbaka vår envisa lillebror som han en gång var?
Om du får tag på Anton och ni åker dit, se till att han får en puss av mig då.
Då han vaknar ska vi vara beredda med att ge han massa blommor, kramar och pussar och en bauta tårta då han vaknat. :)<3
Det knyter sig i magen för mig också när jag läste detta :(
Skickar en hälsning till er alla, trots att jag kanske inte är så bekant för er. Men jag håller mina tummar och hoppas verkligen att det ska ordna sig. Jag är ganska förtrogen med ord som sjukhus och intensiven och vet hur hårt de där knutarna kan sätta sig. Man önskar att man på något sätt kunde knyta upp dem.
Jag såg att du jobbade kväll ikväll, Sofie. Jag jobbar 11-18, men jag är ledig på måndag så säg till om du vill att jag ska jobba istället för dig några timmar ikväll, om du hellre vill sitta hos din lillebror.