I måndags kväll blev det ett litet bakslag för lillebror då han i sitt vakna tillstånd ville hem, upp och gå, åka rullstol osv. Ångest, frustration och ilska som resulterade i att han blev nersövd och en skiktröntgen som visade att blödningen hade spridit sig... Då visste man inte om det skulle krävas en operation men igår efter skiktröntgen hade det inte förvärrats och läkaren beslutade att han då skulle få åka hem till Ö-vik idag. Dock fick jag mig en överraskning när det visade sig att han fick åka hem redan igårkväll. Ingen kan ha varit gladare än Roda då!

Från att ha varit och hälsat på lillebror varje dag sedan i lördags känns det nu konstigt tomt och jag saknar honom. Men det är i Ö-vik han hör hemma och har fler anhöriga och såklart mamma som kan hälsa på. Igår satt jag hos honom i 4½ timme, han sov för det mesta tack vare det lungnande och smärtstillande han fick, men det kändes så skönt att bara sitta där vid hans sida, stryka han över ryggen coh mjuka honom på huvudet, försiktigt... Så obeskrivligt glad över att fortfarande finns bland oss, levande. Lite arg dock över att han ställde till det så dagen innan.
Men nu är han på hemmaplan, om än på sjukhuset och nu får tiden utvisa när han får komma hem. Jag hoppas att jag kan åka till Ö-vik så snart som möjligt så jag får träffa honom och resten av min stora familj.


Igår gick jag in i v. 24. I förrgår fick lillebror känna bebisen sparka, jag sa till Roda att bebisen förmanade honom och sparkarna var menade för honom, att bebisen sa till honom att ta det lungt. Han log mest och nickade. Samma natt drömde jag att jag låg på sjukhuset bredvid min bror, kommer inte ihåg om jag var på väg att föda men dom gjorde ett ultraljud på mig och jag såg så väl att det var en pojke som låg i magen. Men det återstår att se i augusti vad som gömmer sig där i magen. En riktig livlig krabat är det iallafall :)

Nu ska jag laga mat innan det är dags för att jobba kväll.