Den fick jag känna på igår. Och det med besked!
När jag kom hem igår efter jobbet runt 19-tiden (det gick sakta på hemvägen) så satte jag mig på sägen för att svida om till mysoutfit och massera mina onda ömma fötter då pyret i magen gjorde sig påmind. Liten tyckte nog att jag satt i en obekväm ställning och ville göra mig påmind om detta genom sparka till på höger sida så det nästan gjorde ont och jag blev tvungen räta på mig, bebisen måste sedan ha gjort en demonstrativ helomvändning och lagt sig mer bekvämt till rätta. Man kunde verkligen se och känna hur magen rörde på sig och det hela hände på främst höger sida.
Jag hade svårt att sluta le resten av kvällen.
Jag längtar verkligen tills sparkarna blir mer regelbunda och inte så sporadiskt.

Alltså, den här känslan av att ha och känna ett litet liv inom sig är så obeskrivlig och underbar att jag blir tårögd av att bara skriva detta. Det är otroligt vilken kärlek man kan känna för ett ofött barn, vilken kärlek man kan känna för sina barn överhuvudtaget. Min kärlek till Ellie är så stark att den gör ont ibland och jag är inte längre rädd att jag inte kommer känna samma starka kärlek till detta lilla pyre i magen.
Jag säger som jag sagt förut, det här med graviditet får en nästan att bli religiös!

Måste göra mig iordning inför jobbet. Tänkte försöka lägg upp en magbild sen när jag kommer hem igen, korrigerat och med rätt vecka.