Kom hem för ungefär en timme sen från Ö-vik. Vistelsen där kunde ha varit bättre då jag på lördagsmorgonen vart sjuk i vad jag antar var magsjuka. Jag kommer inte ihåg senas jag mådde så fruktansvärt dåligt, dock var det nästan som bortblåst dagen efter vilket jag var oerhört tacksam för. Ännu mer tacksam blev jag senare då det verkade som de övriga klarade sig, så då slapp jag klandra mig själv för att ha smittat de andra i denna vedervärdiga sjukdom. Dock har både jag och Ellie blivit snoriga och förkylda, men som allting annat så bör ju även det gå över.

Lillebror fyller hela 18 år idag, dessvärre hann jag inte inmundiga tårtan innan det var dags för min skjuts hem, får ta igen dubbelt när syster Mariam fyller år istället.

Jo! Det finns ju inget ont som har något gott med sig, sägs det ju och i lördags när jag mådde som värst så gjorde pyret i magen sig påmind. Det måste ha varit små sparkar och buffar jag kände upprepade gånger. Det var så pass långt ner så det kan inte ha varit tarmarna som annars var i uppror. På kvällen kunde jag även känna en spark strax ovanför ärret efter kejsarsnittet. Det gjorde mig lycklig! Dock är jag fortfarande supernervös och lite skräckslagen inför UL, om jag känner mig själv rätt kommer jag ligga sömnlös större delen av natten dagen innan. Kommer kännas skönt när det är överstökat och man vet med besked om allt är bra eller ej.

UL-bild från när trollet låg i magen.

Nog om detta. Ska se om jag kan få trollet att somna innan klockan blir allt för mycket.