Nu är det helg och jag ska spendera denna helg med att kurera min fökylning. Fick en brutal nästäppa på jobbet idag som gjorde att jag knappt kunde konversera eller avnjuta min lunch. Och såklart glömde jag nässprayen hemma...

Igår var vi på läkarbesäk och gjorde både ett UL och ett VUL. Inga större förändringar har hänt, cervix är ca: 4 cm dock var det lite "slem" i kanalen som kan förklara "slemproppen" jag upptäckte när jag och Ellie badade i tisdags. Mmmmysigt!
Bebisen väger ca: 683 gram och vi fick med oss två fina profilbilder hem ♥

 

Nu har det varit usel uppdatering här... Inga magbilder på länge osv.

Påsken firades i Bjurholm och som i övriga Sverige var det underbart väder, över 20 grader varmt i solen och inte ett moln på himmlen. Hade tänkt bjuda på en "bildbomb" från den gågna helgen men för andra gången i rad har jag glömt kameran i bilen :/ Får göra det i morgon...
Iallafall har vi varit ute från morgon till kväll, mått gott i solen, grillat och kvällarna har avslutats vid eldringen. Har haft en kanon påsk!
Det enda som har varit jobbigt är min ryggvärk. Vet inte vad jag ska göra åt det, kan nog inte göra så mycket.
Jag drog nog på mig en förkylning också som sig bör i dessa tider. Men lite färg fick jag på mig iallafall. Nästan värt det...

Idag har det inhandlats vattenslang, tralltvätt och olja. Så jag har det jag gör i morgon, så länge ryggen tillåter. Vet inte hur det ska gå att jobba.. När det är som värst kan jag varken stå, sitta eller ligga. Eller.. Kan kan jag ju men det gör lika ont vilken ställning jag än intar. Ska ta upp det med läkaren och min BM.

Lägger upp några kassa magbilder tagna med camen.

I måndags kväll blev det ett litet bakslag för lillebror då han i sitt vakna tillstånd ville hem, upp och gå, åka rullstol osv. Ångest, frustration och ilska som resulterade i att han blev nersövd och en skiktröntgen som visade att blödningen hade spridit sig... Då visste man inte om det skulle krävas en operation men igår efter skiktröntgen hade det inte förvärrats och läkaren beslutade att han då skulle få åka hem till Ö-vik idag. Dock fick jag mig en överraskning när det visade sig att han fick åka hem redan igårkväll. Ingen kan ha varit gladare än Roda då!

Från att ha varit och hälsat på lillebror varje dag sedan i lördags känns det nu konstigt tomt och jag saknar honom. Men det är i Ö-vik han hör hemma och har fler anhöriga och såklart mamma som kan hälsa på. Igår satt jag hos honom i 4½ timme, han sov för det mesta tack vare det lungnande och smärtstillande han fick, men det kändes så skönt att bara sitta där vid hans sida, stryka han över ryggen coh mjuka honom på huvudet, försiktigt... Så obeskrivligt glad över att fortfarande finns bland oss, levande. Lite arg dock över att han ställde till det så dagen innan.
Men nu är han på hemmaplan, om än på sjukhuset och nu får tiden utvisa när han får komma hem. Jag hoppas att jag kan åka till Ö-vik så snart som möjligt så jag får träffa honom och resten av min stora familj.


Igår gick jag in i v. 24. I förrgår fick lillebror känna bebisen sparka, jag sa till Roda att bebisen förmanade honom och sparkarna var menade för honom, att bebisen sa till honom att ta det lungt. Han log mest och nickade. Samma natt drömde jag att jag låg på sjukhuset bredvid min bror, kommer inte ihåg om jag var på väg att föda men dom gjorde ett ultraljud på mig och jag såg så väl att det var en pojke som låg i magen. Men det återstår att se i augusti vad som gömmer sig där i magen. En riktig livlig krabat är det iallafall :)

Nu ska jag laga mat innan det är dags för att jobba kväll.

Publicerar ett inlägg jag skrev igår kväll...

Bilden direkt snodd från systers FB ;)

"Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag så nervöst närmade mig min brors säng där i salen på IVA, med mamma vid min sida. Jag grät, mamma kramade mig.
Det kändes skönt att inte behöva se en massa slangar, det var bara en i näsan som jag såg. Han låg på sidan med handen för halva ansiktet, precis som att han i sin omedvetenhet ändå kände smärtan i huvudet. Håret var rakat mitt på skallen där dom borrat för att kunna mäta trycket i hjärnan. Sårig och sydd i pannan och småstygn på händerna. Han såg mest ut att sova, vilket han iofs gjorde. Frös gjorde han också. Mamma sa att det var ett bra tecken. När mamma pratade med honom såg hon en liten reaktion vid halsen. Han måste ha hört henne. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, mer än att jag älskar honom. Jag strök honom över armen och ryggen. Älskade stora lillebror!

Nästan hela familjen var samlade där på NUS. Men det var några som saknades, syster Devinia med familj. Jag vet att hon skulle ha gjort allt för att kunna vara där vid sin brors sida. Men vissa omständigheter kan man inte rå för...
Innan jag anlände till sjukhuset ringde jag till jobbet och förklarade situationen, att jag inte skulle kunna jobba ikväll.

Fortfarande irrar och virrar tankarna. Mycket "tänk om"... Det finns mycket "tänk om"... Jag ser för mitt inre hur min bror faller nedför stentrappan, ligger där blödandes. Under vilka omständigheter? Jag vet att han var rejält onykter och jag vet delvis omständigheterna, något jag inte vill gå in på här... Men det är vissa frågetecken vi vill ha svar på."




För en stund sedan fick jag ett samtal. Det var min bror. Att höra någons röst har aldrig varit så underbart som då. Trött och medtagen var han så klart. Men har var pigg nog att skämta lite om sin nya frisyr och röksuget har smygit sig på honom. Jag lovade att köpa ett paket cigaretter åt honom. Frågade om det var något mer han ville ha men något annat var han inte sugen på. Nu längtar jag bara tills Anton slutar så vi kan åka och hälsa på honom! Han ska snart flyttas till NIVA och där lär han bli ca: 3 dagar för övervakning. Just nu är jag så lycklig att allt verkar gå åt rätt håll men har samtidigt i åtanke att det kan bli bakslag också...

Vi har alltid haft en tight sammanhållning i vår familj men efter denna händelse har vi blivit ännu mer sammansvetsade. Jag älskar min stora och lilla familj så otroligt mycket! De är det viktigaste jag har, mamma, mina älskade, underbara, knasiga syskon, Ellie och Anton. Där har jag mina ovärdeliga skatter och jag är så tacksam över att jag har dom. Aldrig att jag ska ta dom förgivet.

Jag älskar er! ♥

Fick nyligen reda på att min älskade lillebror ligger på sjukhuset här i Umeå. Nersövd på intensiven med hjärnblödning efter ett fall i en trappa... Det knyter sig i magen och jag biter mig i tungan för att inte gråta.
Men mammas magkänsla säger att det kommer gå bra och jag litar fullständigt på det. Men ändå så är jag skitorolig! Ont i magen... Tankar som irrar och far. Hur pass allvarligt? Kommer det att lämna men? Blir han helt återställd?

Försöker förtvivlat få tag på Anton som är på jobbet men han verkar befinna sig någonstans där det inte finns täckning. Vill ha tag på honom NU så jag kan fara till sjukhuset till min lillebror, jag vill vara i hans närhet. Krama mamma och storasyster som också farit från Ö-vik hit...

Usch! Detta är ingen rolig lördag...

Känns konstigt att vara vaken själv den här tiden, annars brukar det åtminstone vara ett troll som är vaken och i farten. Både liten och stor sussar fortfarande sött i sängen. Ellie hade feber igår kväll och inatt så det kan förklara hennes sovmorgon. Själv kunde jag inte ligga kvar längre då det kändes som min rygg skulle gå av.  Tro om det är slut på skönhetssömnen nu? Jag har inga problem att sova på varken mage eller sida men ändå protesterar ryggen. Inte bra...

Igår var vi ute och rättje nästan hele dan. Vi var och provkörde en bil som vi eventuellt köper, en volvo V70 -05. Passaten kommer ju inte att räcka då vi blir fler i familjen så vi har börjat kolla bilar för fullt. Sen var jag och köpte lite påskgrejer så vi får det lite påskigt här hemma, handlade lite mjölk och senare på eftermiddagen så var vi ute och plockade lite ris för att sedan gå på en långpromenad. Det var gårdagen i stora drag.

Ikväll och resten av helgen är det jobb som gäller för min del. Dock börjar jag känna av huvudvärk som kommer smygande, får hoppas att den inte blir värre och att den ger med sig.

Näe... Ett glas vatten på det här så...!

I går var vi på specialismödravården för koll. Allt såg bra ut och cervix är fortfarande ca: 4 cm. Vi fick göra ett vanligt UL också, alltid lika roligt och underbart att få se det lilla livet i magen! Denna gång låg pyret med rumpan nedåt vilket förklara de obehagliga sparkarna mot urinblåsan som jag känt. Ellie utropade "bebis!" när bilden framträdde på tv-skärmen. Det är andra gången hon får se sitt lillsyskon, frågan är hur mycket hon verkligen förstår?

Nästa besök är om ca: två veckor.

Efter besöket på sjukhuset begav vi oss till Bjurholm i det strålande vädret. Till min lycka blev vi bjudna på surströmming (muuuums!!) och idag tror jag att svärmor ska laga till blo'brö' å fläsk. I.Love.It!
Vi ska äta lite parisare nu (mycket matsnack :P) och sen ska vi nog ut och gå en sväng. Hade tänkt att plocka lite påskris åt svärmor också. Synd bara på vädret...

Trollet och vovven Matilda tidigare i mars ♥ 
Foto: Farmor Birgitta

Indeed!

Var hos barnmorskan idag. Nämde mitt åderbråck och ska åka till apoteket på sjukhuset och se om jag kan köpa ett par stöd-strumpbyxor där. Kan alltid hoppas att det hjälper lite iallafall.
Annars såg allt bra ut. Bebisen tycker inte alls om när man ska lyssna på hjärtljuden, precis som på sjukhuset så sparkade pyret på dopplern och försökte smita undan ;)


På måndag ska vi på specialistmödravården och kolla cervix. Förhoppningsvis är den oförändrad och förblir så fram till den 15:e augusti.

Igår fick vi hem Linas Matkasse som vi provar på. Ska bli spännande att få prova lite nytt. Efter att ha läst recepten så kan det inte vara annat än gott. Och nyttigt!
Det känns rätt skönt att varannan vecka inte behöva bekymra sig om vad för mat man ska laga osv.
Idag blir det nog Sydamerikansk chiligryta med svarta bönor och färsk koriander. Mums!

Idag fick jag verkligen uppleva vad världen kan vara liten. Det har börjat några nya på jobbet och efter att ha småpratat med en tjej som visar sig komma från Sollefteå uppdagas det att vi är tremänningar! :D
Jag har bl.a. gått som dagbarn hos hennes mormor och morfar. Det var en super-rolig upptäckt och vi kom fram till att vi i prinicp kan ha släktträff här i Umeå då hennes syster bor här plus 3 kusiner varav en också är hennes tremänning.
Så kan det gå! :)

Nu ska jag spela lite the Sims innan jag hoppar i säng. Är ledig i morgon. I like!

Kanske ska uppdatera lite på magfronten också. Byter vecka i morgon och går således in i v.22 och har idag 133 dagar kvar till beräknad förlossning. Förutom sammandragningar som kommer emellanåt och det mysiga åderbråcket som gör sig påmind så mår jag kanon!
Foglossningen har jag inte känt av så mycket (peppar, peppar, ta i trä!).
Bebisen sparkar och härjar i magen, oftast sent på kvällen och ibland har jag vaknat till av pyret som gör sig påmind. Än sover jag delvis på magen men det är bara en tidsfråga innan man kommer ha svårt att hitta bekväma sovställningar.

Kaggen ♥ Bild tagen igår.

 

Naveln börjar puta ut. Ellie försöker hela tiden peta tillbaka naveln.

 

v.21 (20+5)

Bebisen:
Det står lite olika på olika sidor men bebisen är mellan 20-27 cm och väger nu mellan 420-575 gram.

V.21 - Nu börjar hon/han ta små sovstunder, även om ett regelbundet sovmönster inte har utvecklats ännu.  För det mesta sover fostret när kvinnan rör på sig och vaknar när hon sätter eller lägger sig ner. Vissa foster har nu hittat sin favoritsovställning.

Nu börjar ögonbrynen växa. Flickfostrets livmoder blir fullt utvecklad denna vecka och slidan börjar ta form. Det bruna fettlager som hjälper fostret att hålla värmen täcker nu hals, bröst och ljumskar.

Nu täcks också huden av ett vaxlager. Det består av döda hudceller, celler från lanugohåret och olja från hudkörtlarna. Vaxlagret skyddar fostret från hudinfektioner. En del av det är kvar vid förlossningen och gör barnet halt, vilket underlättar passagen genom födelsekanalen. Nyfödda har ofta kvar lite vax i hudvecken.

V.22 - Nu är det full aktivitet som gäller och det är fortfarande gott om plats i livmodern –så fostret tar ut svängarna ordentligt. Eftersom omgivningen består av vätska så är rörelserna mycket mer graciösa än vad de kommer att vara efter födseln när tyngdlagen omöjliggör vissa av rörelserna eftersom musklerna då inte är tillräckligt starka. Men i livmodern praktiseras både volter, boxning och sparkar.

Även om fostret har växt mycket så är det fortfarande en tunn och skör varelse. Kroppsfettet är nämligen inte så tjockt ännu. Fostret tränar nu aktivt på andningen.

Eller bara lättlurad ^^
Tittade lite på Fenomen på femman igår ikväll och ville ju se en sked böjas eller flyga från tv:n men inget av det hände. Jag sprang som ett litet barn till köket för att hämta diverse bestick och nycklarna. Man gör ju som Uri Geller säger, helt enkelt! Jag kände mig nog lite som dom stackarna som blev lurade till att dra en nylonstrumpa över tv:n för att få färgbild. Var väl ett gammalt aprilskämt i början på 60-talet om jag inte missminner mig?
Sofie i ett nötskal kan jag tänka mig att dom som känner mig väl tänker :P
But hey! Tänk om det hade fungerat, det hade ju varit rätt cool ändå ^^

En jäkel på just mind control, cold reading, hypnos osv. är illusionisten Derren Brown. Såg något avsnitt med honom på någon av Discovery kanalerna och blev så fascinerad över hur lätt man kan manipuleras. Jag skulle utan problem vara en av de lättaste offrena :P

Jag ljög ju såklart när jag skrev att det var föräldramöte på förkolan i torsdag, det var ju föräldrasamtal/utvecklingsamtal vi hade :P
Det var intressant att höra hur det gick för trollet på dagis. Hon är lik mor sin, lite försiktig och håller sig lite i bakgrunden när det är mycket barn, men framåt eftermiddagen då det är färre barn då tar hon för sig mer. När det är pyssel så är hon tvärtom, där tar hon för sig och grejar och älskar verkligen att pyssla/rita/måla :)
Också har hon ju sin bästis som skolades in samtidigt som Ellie. Jag kan se likheter mellan dom och mig själv och min kära vän Ida ;)

Är ledig idag och jobbar ett kortare pass i morgon. Har varit rätt stressigt med mycket folk dom senaste dagarna. Men jag försöker ta det lungt och jobbar i den takt som känns bra för mig.
Jag vet inte om en del förväntar sig att jag ska jobba över när det är mycket folk (vilket är vanligt att man gör), men det är inte alla veckor jag kan det då dagis bara har öppet till en viss tid och Anton jobbar som han gör. Eller så är det mitt dåliga samvete att lämna kollegor i "sticket" som gör att jag känner så...

På tal om något helt annat så drömde jag så mycket konstigt och otäckt inatt. Bl.a. drömde jag att jag kunde skruva av min bebismage och hålla om den och bära den i famnen med bebisen i och rätt var det var så hade bebisen kommit ut. Det var en liten flicka med ljusbrunt hår och stora blå ögon. Den andra drömmen var så där otäck som drömmar kan vara. Den handlade om att det var en mördare lös i Bjurholm och hade mördat 4-5 kvinnor och Ellies farmor hade drömt om denna mördare, en kvinna, och visste att det var hennes tur år 2016. Mördaren följde ett visst mönster och mördade efter vissa månader och år. Man var inte säker någonstans. Vaknade upp med den där obehagliga känslan i kroppen men till slut lyckades jag somna om igen.