Ska snart iväg på jobbet, tänkte försöka slänga iväg ett inlägg först.

Har fortfarande inte berättat på jobbet om mitt tillstånd. Vet inte om jag ska vänta tills efter ultraljudet eller om jag ska göra det innan. Har dock berättat för en kollega då jag inte kunde hålla mig då hon frågade när vi hade tänkt skaffa ett syskon. På ett sätt så skulle jag vilja vänta tills efter UL då jag vet hur allt står till i magen, aja får se hur jag gör...
Men idag berättade jag på dagis iallafall att Ellie ska bli storasyster i augusti.

Ringde till specialistmödravården idag också och hörde mig för om det fanns möjlighet att Ellie kunde följa med på UL. Och det gick som tur var bra, om hon skulle bli gnällig osv. så får Anton gå ut med henne så BM kan koncentrera sig på det hon ska göra. Annars hade vi varit tvugna att ha Ellie på dagis i ca: 10,5 timmar vilket inte alls känns ok, det räcker med de 7,5 timmar hon måste vara där ändå den dagen

En rolig sak jag fick höra för några dagar sen var att min bästa vän, tillika barndomsvän, ska bli faster. Så roligt! Eje som har varit som en lillebror för mig ska bli pappa ungefär en månad efter att vårat pyre förhoppningsvis har kikat ut.

Näe, dags för mig att göra mig iordning innan jobbet.

Men han bakar inte vad som helst utan han bakar snus (?). Så nu ska detta snuset vara i ugn i 24 timmar och sen tar det ytterligare 12 timmar innan det är klart. När karln min äntligen tar sig för och "bakar" så ska han såklart göra snus. Inge kärleksmums här inte!

Det ska tydligen bli betydligt billigare att göra eget än att köpa stockvis som han annars gör. Då kostar det ungefär 35 kr dosan men nu blir det ca: 7 kr dosan. Lite skillnad, ja.
Nu hoppas jag bara på att det inte ska stinka apsvett under denna 24 timmars procedur för med mitt känsliga luktsinne kan både snuset och spisen riskera att åka ut.
En liten parantes bara så här på kvällskvisten.

Nu ska jag ta mig själv och ett vaket troll till sängs så vi kommer upp i morgonbitti.

I fredags gick jag in i v.17 och för att vara exakt så ska jag nu vara i v.16+3. Läget är som förut att jag är hungrig mest hela tiden. Vad gäller själva magen så tycker jag inte att det händer någonting. I avslappnat läge så får jag en bebiskula men den försvinner om jag drar in magen så jag vill inte räkna det som en bebismage, en bebismage ska man inte kunna dra in, så att säga. Därför har jag blivit så otroligt nojjig över att bebisen där inne inte lever att jag kanske har råkat ut för en MA (missed abortion), vilket säkert inte alls är fallet men jag kan inte låta bli att oroa mig. Jag har inte känt några sparkar utöver de två gånger som jag misstänkte att det kunde vara sparkar. Men det finns flera olika orsaker till allt detta men såklart tänker man det värsta. Efter det som hände med Ellie tar jag inget för givet.
Ingen graviditet är den andra lik så jag ska försöka att inte jämföra min med min graviditet med Ellie eller någon annan för den delen.

Bebisen:

Vikten har fördubblats på bara två veckor och nu väger ditt barn c:a 100 gram. Längden från topp till tå är mellan 14-16 cm vilket motsvarar din hand om du spretar med fingarana.

Stora förändringar är på gång! Fostret börjar nu bilda livsviktigt underhudsfett, något som fortgår fram till förlossningen. Underhudsfett är viktigt för att kunna reglera kroppstemperaturen och för ämnesomsättningen. Vid den här tiden består din bebis vikt av ungefär 85 gram vatten och ett halvt gram fett. Efter 40 veckor är motsvarande siffra c:a 2.4 kg fett av den totala födslovikten på 3.7 kg.

Armar och ben är nu nästan fullt rörliga. Ögon och öron har nära nog fått rätt placering och bebisen liknar alltmer en människa.

 

Nu är det 10 dagar kvar till UL... Spännande men skrämmande.

 

 

Storasyster klappar magen.

 

Fick gå ner på knä så hon kunde pussa på lillsyskonet också ♥

 

Konstigt nog ser magen större ut med kläder än utan.

 

 

 

Ibland när jag läser bloggar osv. dyker det ibland upp ordet böt som tex. "jag böt blöjor" eller "jag böt kläder". Och det låter så fel i mina öron. Nu vill jag inte verka vara någon språkpolis eller så men säger eller skriver man inte bytte? "Jag bytte blöjor" eller "jag bytte kläder". Eller är det något som vi säger i norrland eller finns det inget rätt eller fel i böt eller bytte. Något annat som låter fel i mina norrländska öron är om någon gjort sönder något... gjort sönder? Här kommer det norrländska ordet hä (eller he) så väl till hands, "Ellie hädde sönder vasen" eller "va försiktig så du inte hä sönder vasen". Men för någon icke norrländsk kan nog det låta minst lika fel. Hellre "hade" sönder något än "gjort" sönder något. Och en sista grej som jag kan störa mig på när jag läser är de som inte kan urskilja sätt och sett, för man han ju "sett något intressant" och "på något sätt löser sig allt". Riiiight?

Så, nu har jag fått det ur mitt system. Har inte skrivit på bra länge, mest pga. att jag jobbat kväll 5 dagar i rad och är nu inne på min sjätte arbetsdag och är trött, trött och less. Dock jobbar jag bara tre timmar idag (om allt går väl), är ledig i morgon och jobbar sedan ons, tors och fredag sen är jag ledig i fyra underbara dagar! Då ska jag passa på att åka till Ö-vik och hälsa på min familj och spana in lillasyster Devvans nya lägenhet och gratta henne i efterskott. Jag klurar på vad jag kan hitta på att köpa till henne i födelsedagspresent.

Ojsan! Måste göra mig iordning innan jag börjar kl. 16. Börjar bli ont om tid.

Födelsedagsbarnet som fyllde år igår!

Grrrattis snygging!! Får se om jag hittar en rullator till lämpligt pris ;D

 

 

Så här ser trollet ut när man tar fram kameran och ska fota henne ^^

Igår bjöd Anton mig på kinarestaurang och som vanligt när man äter ute var det supergott. Ellie älskade nudlarna och till skillnad från Anton åt jag två omgångar (det var buffé) plus soppa och en hel del räkchips vilket tog mig tillbaka till Thailand för ca: 13 år sedan då jag och en av mina systrar, Elina,  vräkte i oss sådana i mängder. Mmmmm...

Efter det for vi på godishuset där Anton köpte gotta till mig som vi sedan avnjöt på kvällen. Idag står taco på menyn och jag ska ta mig i kragen och röja lite här i tv-rummet.

Jag är nu i vecka 16 (15+4 för att vara exakt). Förutom att jag, i vanlig ordning, är hungrig mår jag bra. Igår kväll tyckte jag mig återigen känna en liten spark, men är fortfarande osäker på om det var just det jag kände.
Magen kan jag forfarande dölja om jag vill, men slappnar jag av kommer den fram ^^

Magbild tagen igår.

 

Har börjat ränka ner dagarna till ultraljudet nu. Är så otroligt nervös och rädd för att det ska visa sig vara något fel samtidigt som man längtar som en tok för att få se det lilla livet, lite skräckblandad förtjusning.
Dock har jag antingen förlagt eller råkat slänga den lapp med datum och tid för UL. Datumet är jag säker på men inte tiden så jag måste nog ta och ringa min BM och dubbelkolla det.

Vad händer i magen då?

Bebisen: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

Anton skämdes som en hund igår. Med all rätt. Han mådde riktigt jäkla kasst också. Med all rätt. Han mår fortfarande kasst och jag tänker förnöjt för mig själv att synden straffar sig själv. Kan ju tala om att han hade inte tappat sin mobil på Statoil utan i sitt berusade tillstånd tyckt det var en utomordentlig idé att lämna den som "pant" för att han glömt sin börs. Så han fick skämmas ytterligare när han åkte och hämtade den igår :P

Nu ligger han och vilar då han fick vara den som klev upp med Ellie i morse.  Jag ska få bestämma vad vi ska hitta på idag, dagen till ära. Än har jag inte klurat ut något.

Igår kväll efter jobbet kom Anton och hämtade mig i vanlig ordning, nämde att hans jobbpolare med polare satt och drack öl och ville ha sällskap av honom. Visst tyckte jag, några öl och kompishäng gör väl inget.
Men jag borde lärt mig nu vid det här laget att 1. Anton KAN inte ta bara några öl. Det är allt eller inget. 2. Något ska ALLTID försvinna när han är ute och har fått några för många innanför västen. Mobil, jacka, nycklar, bilnycklar, you name it! 3. Han kommer sällan eller ALDRIG hem efter en blöt kväll. Även om han lovat detta dyrt och heligt.

Varför, varför, varför lär jag mig aldrig?! Kanske för att karln trots allt är 30+ och borde inse sina begränsningar och att han inte är 18 år längre. Att han vid det här laget borde förstå att han har en familj att ta lite hänsyn till. Men icke!

Man kan ju då tro att jag är flyförbannad i detta nu men det är jag inte, konstigt nog. Dock jäkligt irriterad då jag hade chansen att jobba dag istället för kväll och inte får tag på den sk. partyprissen. När jag ringde på hans mobil möttes jag av mobilsvar efter mobilsvar tills det äntligen svarade. Men det visade sig vara personalen på Statoil, för då har punghuvet, i vanlig ordning tappat sin mobil, sin Iphone 4, som jag som omtänksam och underbar sambo gett honom i födelsedagspresent. Nu är det bara att hoppas att han har vett att komma hem innan kl.18 då jag börjar jobba. Om inte kan jag lova att det blir hus i helvete. Men så pass mycket vett i skallen har han nog så han gör det.

Nu funderar jag över vilken taktik jag ska använda mig av när han kommer hem. Ska jag vara förbannad på honom som jag så befogat borde vara, använda mig av silent treatmen, eller bara skratta och skaka på huvet och därefter försöka få in i denna äggformade skalle att så här gör man bara inte. En engångsförteelse, ok. Men inte varje jäkla gång. Men för att se det från den ljusa sidan så är det sällan som han faktiskt är ute och dricker. Men, men... Nu återstår dock bara att se när han behagar komma hem. Förhoppningsvis har han vett att skämmas när han väl gör det.

Ska snart iväg på jobbet, är just nu så otaggad man kan bli men det blir nog bättre när man väl kommer dit. Nu gäller det att få i sig lite mat och göra mig iordning på en halvtimme så jag inte kommer försent.

Håhåjaja, off I go!

På dom här dagarna har vi hunnit vara i Bjurholm och hälsat på och sova över, åkt spark med sparklåda och tillhörande Ellie, köpt nya lampskärmar och ny vardagsrumsmatta då den andra blev nerspydd och var allmänt äcklig och ofräsch, jobbat, handlat mat och en dusch hann jag klämma in!

Som sagt så käktes Ellie igår. Igen. Var säker på att det var magsjuka igen men är nu inte så säker... Hon kräktes en gång och inge mer, dock hade hon jätte ont i magen till och från på kvällen/natten men inget kom upp eller ut där bak så att säga. Magen var väldigt uppblåst och svullen och under en 30-40 min inatt (om inte mer) var hon otröstlig och hade så ont. Efter en rejäl fis och lite skit lugnade hon ner sig och lyckades somna. Så jag vill gärna dra slutsatsen att hon mögligen är/var förstoppad men det förklarar inte att dagen innan sket hon säkert 5-6 gånger, varken för hårt eller för löst. Men idag verkar allt bra och magen är inte svullen. Har dock låtit hon få laktulos som hon kommer att få några veckor framöver för att vara på den säkra sidan.

Fy fan vad tråkigt sånt här måste vara att läsa om. Men dessväre är det just sånt som livet kretsar kring just nu. Sjuka barn och graviditet.

Vill så gärna snabbspola några månader framåt till våren och sommaren!

Trollet i somras, njuter i badet. Vill.Ha.Sommar!

Igår var vi som sagt hos BM. Det gick relativt bra förutom att jag vart svimfärdig efter att blodproverna togs. Yr och kallsvettades. Annars så brukar det inte vara nå problem för mig men det verkar som att när jag blir gravid så blir jag lite extra fjompig.

Jag vägde mig för första gången också, gjorde aldrig det sist och då höftade jag med att jag vägde runt 60-62 kg, vilket var en lite grov överskattning. Där med kläder och skor vägde jag igår 57,1 kg, så uppskattningsvis vägde jag förra gången runt 55-56 kg. Och jag som gått runt i månader i tron att jag väger 60 eller strax över. Där ser man!
Annars såg allt bra ut och BM verkade nästan lite förvånad över att jag har så väldigt bra blodsocker, hon menar på det att annars brukar gravida, särskilt om dom är mindre ligga lite lågt. Kanske är det all cola jag bälger i mig? :P

Hjärtljuden får jag vänta med tills efter RUL, tydligen ska apparaten som de lyssnar på hjärtljuden med inte vara så bra för bebisen. Hon sa att om vi absolut ville lyssna så kunde hon göra det men jag känner att jag kan vänta. Det är ju ändå inte så länge kvar till ultraljudet.


Om 45 min ska vi hämta trollet på dagis. Saknar henne!

Igår gick jag då in i den efterlängtade v.15 och jag tycker mig inte känna den där jobbiga hungern eller illamående längre. Mer hungrig än vanligt känner jag mig fortfarande men den är hanterbar och går som sagt inte längre hand i hand med illamående. Nu hoppas jag bara på att det fortsätter så också.

Bebisen:
Stor som ett äpple. Vikten har fördubblats sedan förra veckan, nu väger bebisen 50 g och är 9 till 10 cm mellan stjärt och huvud. Bebisen samlar på sig kalcium och skelettet blir hårdare och hårdare. Bebisen kan suga på tummen och är i princip färdigformad. Blodsystem, hjärta, ögon, öron, armar och ben finns nu klara i miniformat inför framtiden.


Jag tycker fortfarande inte att jag fått någon ordentlig bebismage än men det kan ju bero på att jag har en hel del mer hull nu än när jag väntade Ellie. Men nog har magen växt till sig lite.

Har fortfarande inte berättat på jobbet att jag är gravid, men det är väl dags för det snart, innan magen börjar göra sig påmind på riktigt. Jag vet inte varför jag känner mig nervös för att berätta. Kanske för att det inte var så länge sedan jag började jobba igen efter föräldraledigheten...

Magbild från igår i v.15 (14+0).

Det ska bli spännande att se hur mycket man blir bakflyttad ev. framflyttad i graviditeten på RUL. Längtar som en tok men är mer orolig och nervös nu än när vi skulle dit med Ellie i magen. Livrädd att det ska vara något fel.

På måndag ska vi till BM. Undra om vi får lyssna på hjärtljud då eller om det är förtidigt. Återstår att se :)

Nu har jag jobbat ons-fre 11-18. Det har på ett sätt varit skönt att få jobba "dag" men har även upptäckt vad väldigt lite man får gjort när man jobbar just 11-18. Särskilt om man har barn. På morgonen gäller det mest att få i både mig och Ellie frukost och göra oss iordning. Jag försöker komma iväg 9.30 då Ellie ska vara på dagis klockan 10 men allt som oftast blir det en kvart senare då jag får springa efter och böka med en trotsig tvåring som inte vill klä på sig alla kläder. Lämna av trollet på dagis, och går mot jobbet, brukar oftast komma en halvtimme förtidigt men det gör inte så mycket då man kan varava ner innan jobb och läsa lite skvallertidningar. När passet är slut är det bara att bege sig till dagis igen och är där ungefär 18.20 (känns inte alls bra att ha henne där så sent, men vad göra då vi båda jobbar?). Väl hemma ska man försöka hinna laga mat som går tillräckligt snabb för att hinna ge Ellie innan hennes trötthetsgrin. Lagom till klockan 20 får jag henne i säng, sen är jag själv så trött att jag mest sitter i soffan halvt apatisk innan jag gör dottern sällskap i sängen. Kanske vaknar till när Anton kommer hem runt tvåtiden när han slutar för natten.

Nu ska jag njuta av två dagars ledighet varvat med städning, tvättning, bus och mys med trollet.

 

 

I fredags gick jag in i v.14. Längtar tills v.15 och hoppas förtvivlat på att denna jobbiga hungerskänslan med illamående ska försvinna. Annars då?
Inte många förändringar sen sist, kanske lite kissnödigare och jag sover sämre, vaknar väldigt lätt och för ingenting vilket bidrar till att man är ännu tröttare om dagarna.

Bebisen:
Din bebis är 8 cm och väger ca 25 g. Bebisen är ungefär lika stor som en tennisboll. Nacken och halsen börjar bli så starka att bebisen kan hålla upp sitt huvud. Nu är alla kroppsdelar så pass utvecklade att man kan se vilket kön bebisen har.

Dock kommer vi inte ta reda på könet denna gången heller, blir mer spännande så. Annars är det ju nästan som att öppna paket flera månader innan sin födelsedag ;P

Magen i v.14 (13+4). Ingen bebismage än, mest bara svullen och lönnfet :P