Det är inte bara första advent
2009-11-29 
22:32:53
22:32:53... Ellie blir idag hela 11 månader, alltså enn månad kvar till ettårs dagen. Inte riktigt klokt vad tiden går fort!
Jag tror hon fick prestationsångest efter att hon fick höra att Roky kan minsann stå på alla fyra nu (lite som mammorna i Hoppa Högst, kommer ni ihåg "Väderleksapport"? ;D).
Illa kvickt skulle hon visa vad hon går för, tog ett stadigt tag om pappa Antons t-shirt och ställde sig upp på sina små knubbia ben.
Hurra, hurra! Ropade jag samtidigt som jag gjorde segertecken och tog några coola danssteg (kanske inte riktigt så, men inte långt ifrån ^^)
Hur ska det gå när Susanne med familj kommer hit om dom hela tiden ska försöka bräcka varann?!
Alltså, jag vet inte om det bara är jag eller om det är fler som blir lite lätt irriterade (läs: skogstokig) på sin partners konstanta fisande. Ibland tror jag att han gör det bara för att jäklas med mig. Men jag har bidat min tid och nu när han "släpper väder", så att säga, så tar jag mitt starkaste vapen mot detta. Jag kör i gång David Hasselhoff's (a.k.a The Hoff) Looking for Freedom på högsta volym. Anton hatar, verkligen H A T A R den låten av denna försupna man.
Hämnden kan vara ack så ljuv! ;P
Men det kan bli mycket repeat på den låten och största nackdelen kan vara att jag blir så less på den låten att jag själv önskar tillbaka skiten till helvetet, där den en gång tillverkades.
Det återstår att se.
Och hur gick det egentligen med bakningen tidigare idag?
Jo, tänk att vi kom fram till en kompromiss (tror det där med bojkottningen skrämde jästen lite grann).
Degen den jäste och jag kavlade och smörade och sockrade och kanelade (?) osv.
Men sen ville degbullarna inte riktigt vara med och dom slutade jäsa... Men det blev ändå 60+ ätbara bullar.
Jag fick inte mindre än två tummar upp av Anton och inte nog med det!
Han åkte till jobbet med en bullpåse till sina artbetskamrater som jobbar natt. Dom tyckte också att dom var goda så man kan väl säga att jag lyckades trots allt.
Det här med att hota är underskattat ;P
*trumvirvel* Tada!
Slutet gott, allting gott (bullarna gottast!)
Ha det gott(ast)!
Jag tror hon fick prestationsångest efter att hon fick höra att Roky kan minsann stå på alla fyra nu (lite som mammorna i Hoppa Högst, kommer ni ihåg "Väderleksapport"? ;D).
Illa kvickt skulle hon visa vad hon går för, tog ett stadigt tag om pappa Antons t-shirt och ställde sig upp på sina små knubbia ben.
Hurra, hurra! Ropade jag samtidigt som jag gjorde segertecken och tog några coola danssteg (kanske inte riktigt så, men inte långt ifrån ^^)
Hur ska det gå när Susanne med familj kommer hit om dom hela tiden ska försöka bräcka varann?!
Alltså, jag vet inte om det bara är jag eller om det är fler som blir lite lätt irriterade (läs: skogstokig) på sin partners konstanta fisande. Ibland tror jag att han gör det bara för att jäklas med mig. Men jag har bidat min tid och nu när han "släpper väder", så att säga, så tar jag mitt starkaste vapen mot detta. Jag kör i gång David Hasselhoff's (a.k.a The Hoff) Looking for Freedom på högsta volym. Anton hatar, verkligen H A T A R den låten av denna försupna man.
Hämnden kan vara ack så ljuv! ;P
Men det kan bli mycket repeat på den låten och största nackdelen kan vara att jag blir så less på den låten att jag själv önskar tillbaka skiten till helvetet, där den en gång tillverkades.
Det återstår att se.
Och hur gick det egentligen med bakningen tidigare idag?
Jo, tänk att vi kom fram till en kompromiss (tror det där med bojkottningen skrämde jästen lite grann).
Degen den jäste och jag kavlade och smörade och sockrade och kanelade (?) osv.
Men sen ville degbullarna inte riktigt vara med och dom slutade jäsa... Men det blev ändå 60+ ätbara bullar.
Jag fick inte mindre än två tummar upp av Anton och inte nog med det!
Han åkte till jobbet med en bullpåse till sina artbetskamrater som jobbar natt. Dom tyckte också att dom var goda så man kan väl säga att jag lyckades trots allt.
Det här med att hota är underskattat ;P
*trumvirvel* Tada!
Slutet gott, allting gott (bullarna gottast!)
Ha det gott(ast)!
Susanne - Mamma till Roky
Hahaha, tänk vad hemskt om du och jag skulle vara som dom mammorna, som hela tiden skulle jämföra och skryta sådär irriterande och taskigt om våra barn? Huvva.. Men Ellie... Hon ÄR världens sötaste Ellie. Vad långt hår tokfisan har fått. Och hon är så slående lik Anton, men dig med grimaserna. ;D
Om två veckor kommer vi och då ska Roky och Ellie få busa och bråka med varandra. Förhoppningsvis bara busa. ;)
PUSS!
Längtar efter er. <3
Susanne - Mamma till Roky
Och ja, självklart kommer du också få fortsätta att kalla mig Susanne, jag är allas lilla Susanne där hemma. ^^
Trackback
