Ellie är, och har alltid varit, väldigt mammig. Hon följer mig som en liten skugga vart jag än går, inte ens på toan får jag vara ifred även om pappa är hemma. Då sätter hon sig på pottan mittemot och försöker gärna torka mig när jag är klar med mina behov... Där kan jag ju känna att gränsen är nådd. Men jag tar gärna emot den assistansen den dagen jag är så gammal och grå och jag har svårt att göra det själv. Men det är ju inget att räkna med ^^

Allt som jag gör ska även hon göra som sagt, som en liten skugga. Att hon är så mammig och uppi mig hela tiden kan vara väldigt påfrestande men samtidigt så känns det som att det är något jag måste ta tillvara på då det kommer en dag då hon inte vill ha med mig att göra alls, då man bara är pinsam och "skämmig" osv.
Och snart är vi ju inte bara tre i familjen utan en till kommer att kräva min uppmärksamhet, särskilt den första tiden.
Funderingar som hur Ellie kommer att reagera då dyker upp, hur ska man balansera det hela? Kommer hon vara väldigt svartsjuk, eller kommer hon vilja vara med och hjälpa till? Kanske lite av båda. Det återstår att se.
Något jag inte tvivlar på är att hon kommer bli världens bästa storasyster den dagen lillpyret bestämt sig för att titta ut! :)